Cico and Stuff

För övrigt har jag lyckats hamra mig på fingret. Svära som ett helt kompani sjörövare och...har ett par lådor kvar. Sen ska jag rulla ut min matta som jag fick i present.

Den kommer aldrig kunna vara där den var tänkt- vardagsrummet. För då kommer Cico olla ned den, köra perverterade moves, slita ruggen av den och troligen...ganska säker på att han kommer revirpinka ned den.

Alltså får den hamna i min boudoir. Perfekt för mina egna perverterade lekar -kickar man ut karln från sängen, så landar han mjukt innan han knockar sig i den där byrån som jag skruvat armarna av mig för att få ihop.

Svassade runt med hunden...mer kind of förvirrad zorbadans över åkern. Snubbeli snubbel...liter mera bubbel?!

Sexig som få, så lånade jag ett par shorts. De hade rosa blommor på sig. Gillar jag rosa? Nej, inte så värst mycket. Så ni kan se synen: rosablommiga (bara blommorna kan chocka de som känner mig) short, gröna fula gummistövlar, flece och en jäkla dunväst.

Ajm så sexy that it hurts...I mean really HURTS

Sexy (hittat när jag raffsade efter något att tämja kakaduafrippen med) - ett hårband med döskallar på. Det var bara att trycka på sig de mörka glasen, be till gud att ingen...och jag menar INGEN ser en luffsa för att rasta hunden i detta tillstånd.

(Ge mig kaffet, tala inte till mig)

Tog mig halva dagen att återhämta mig mentalt...låg och sov på hängmattan i ett sånt där stadium då man inte ens vet om man sover, är vaken eller gud vet vart man ens är...men...man har gummistövlar på sig & sover utomhus?! Jo, förvirrad kallas det!

Inte ens hunden gillade mig. Jag försökte ta en bild på han. Locka han. Pffft säger jag bara...han hade ett märkligt kuttrande läte, när han sofistikerat vände arslet till min kamera?! Förstår iiiingenting. Ett hickade fyllo i gummistövlar ute på en åker i gryningen torde faktiskt vara lycka. ALdrig har jag väl klivit upp så tidigt för att rasta han?!

Oförskämd är vad han är!

My Cakes:

Dag 1.

Classic gräddtårta med Jordgubbar

Dag 2.

En White Lady (för övrigt snuskigt god...åt nästan upp hela själv)

Dag 3.

Frukttårta (tur man är en smula allergisk mot än det ena & andra på den, så en snutt vart det.)

Dag 4.

En homemade special "only for me" Dajmtårta (som de så omtänksamt nog packade in i min bil och jag såg när jag kom hem...)

Ja, då har man alltså fått en tårta för varje decenium man levt då. Stackars mig när jag blir 80...fattar ni- om jag inte hinner fixa lite diabetes tills dess, överleva ett X antal vänner så kommer det sluta med 8 jävla tårtor?! GALET värre. (Fast senila som alla kommer vara då, så blir det väl ingen tårta alls hahaha...alla kommer inbilla sig att det var en delikat tårta, man kan dupera dem galant helt enkelt, men lite list. Note to self: Spela mer sudoko, lös mer korsord & gymnastisera hjärnbaken å det grövsta då du kan genomföra denna geniala plan!)

Är småsugen på något...men vettefan om det är på tårtan i kylen iaf hehe.

Haft en underbar vecka och helg i sus och dus. Och nu har man även anlagt sig en kanonfin solbränna -det rullar på nu ;)

Så spännande med alla dofter från dagis. Alla ungar som brukar hänga i klasar när man ska hämta. Vissa är snälla och vill klappa, andra är små diaboliska skitungar som smäller till han då de tror att man inte ser.

Han utforskar byxorna...JACKPOT...han hittar kardborbanden och ska precis sätta tänderna i dem när jag väser FY och han nästan hoppar rätt upp i luften och slår en volt av skräck. Ögonen ser ut som på en mops...

Hehehe...alltid lika kul att busta hans lilla ass ;)

 "Arbetsgivaren vill ha tillbaka div 
koder/lösenord som tillhör företaget"
Jaha...och hur många kopior vill de då ha månne? Kanske är som så att man byter lösenord regelbundet i ett företag?! För att även om du får dem på ett papper, så innebär det väl inte att de förändras magiskt? Hm...? Kan någon hjälpa mig att förklara tanken bakom det där?!

Stirrar man på han, så ser man hur illa berörd han blir...och gud nåde den som garvar åt han...då satan ska han pervertera sig än värre.

Det är fan ta mig värre än en porrfilm på min parkett ibland. Han nibblar öronen på den mintgröna skönhet, som är hans lover no1. Drar nallen i örat...kramar om henne, placerar henne i rätt pose och sen...ja men herregud, tro inte att jag RÖR den där äckliga nallen mer.

Att en sådan liten hund kan vara så välutrustad måste vara en kompensation av dvärgdragen. Och när han vevar med det heliga i luften, så dör man fan ibland.

-Kan du SLUTA sätta på nallen när jag ska äta?! FYYYYYY stygg hund, dra in den där rosa tingesten innan du fan ta mig snubblar på fanstyget och bryter benen, vet du vad det kostar?! Sjuka hund.

Han stirrar oförstående på mig. Han har ju njutit, han har haft en romantisk Tête à Tête!

Jaha? Låter väl föga charmerande egentligen. Mer som en dålig bortförklaring i kombination med what ever- mentalitet. Inte direkt sprudlande romans inte.

Sen har vi andra briljanta män, som liksom kanske inte insett att de bränt alla skepp, hackat sönder bron efter sig och helt klart lämnat intrycket "Retardo" efter sig i neon. Det är som som hör av sig efter en massa månader med budskap om frieri. Trots att man vet att det är kvalificerad bullshitt.

Även där ett skrattretande svar, liksom chevaleresk erbjuda en form utav tröst?! Frågan är bara hur han tänkte slingra sig ur den trösten senare? Hahaha...yaiks.

Sweet, speciellt när man vet att det liksom...kommer att rinna ut i sanden. Bara ett artigt parerande svar istället för att bara säga mer typ: Naah...asså tror inte på det här. Drar vidare.

Frågan som kvarstår är: Finns det verkligen inga män kvar? Är det bara ryggradslösa små antika kvarlevor som krälar runt? Som tror att om man klappar medhårs med små vita historier, så kommer man långt. Man liksom duckar, stoppar huvudet i sanden och ber om det svarta berömda hålet?!?

Kanske strategiskt att efterlämna en liten lucka, så man kan smita tillbaka senare? Gardera sig lite?! Går fetbort!

Men Shit Majbritt...vad hände med att kunna stå för sin åsikt? Ta bladet från munnen? Jag har svårt att förstå problematiken där faktiskt.

Då har jag väl mer balle än en karl, misstänker jag. Jag som inte ens äger en balle hahaha. Men att säga vad jag tycker, det har jag inga problem med.

Kan bli obehagligt, men det stoppar mig inte. Har jag frågor så frågar jag (om man nu inte måste jaga & silvertejpa dem för de ska våga lyssna).

Igår som sagt plonkade en karl på msn. Trevligt men...that´s about it.

Har skrattat mig fördärvad, hunden är så knäpp ibland att man inte vet om han någonsin kommer framstå som klok. Höll på att leka med han, kasta boll, finta han med bollar för att se hur han tänker. Djupt irriterad går han till sin bur, ställer sig på bakbenen och öppnar dörren. Tar demostrativt fram sitt grisöra och talar om att jag troligen har kränkt han, liksom förolämpat han.

Ett fnys och han tar sig friheten att hoppa upp i soffan för att slaffsa med sitt öra?!? Say what? Inga grisar i soffan tack! Då tar han sitt öra och smyger omkring, lyckas trampa snett i leksakslådan, så han tappar örat...jag skrattar så jag nästan gråter över hans uttryck. Skitsur blänger han tillbaka, lyckas trassla sig ur leksakslådan och tar sitt öra. Vänder demostrativt ändan till och slickar på örat?!? OMG...han är ju en komedi när han inte bara är ett litet skällande monster.

När vi kastar boll igen, så blidkar jag hans sårade ego. Han flyger genom luften, fångar bollen och är helt galen av lycka igen. Gör ett fulkast, bollen rullar över skrivbordet och trillar ned bakom, landar på något mjukt så han hinner inte uppfatta vart den tar vägen. Men det går inte att såra herrn...genial som han är efter ett par minuters letande så ser han den andra bollen under skrivbordet. Boll som boll verkar han tänka en sekund, sen springer han och tar den...gör en grand tour med bollen i käften, jabbar med den mellan tassarna och slutligen...tillbaka in i buren. Öppnar dörren och gömmer bollen i täcket. Ingen får skratta åt han...INGEN...helskotta heller, han förlorade en boll men vann en annan.

Gissa vem som skrattar och skakar på huvudet. Knasboll.

Loggade in på mailen efter badet, hade tänkt måla tånaglarna för den ultimata vårkänslan idag (regn), satt och rensade lite i mailen under tiden, hör det berömda plonket plingade till.

Hm...vem fan är uppe lika sent som jag?

Amen hittade en så vacker dikt...kanske lite vemodig, men tänkvärd trots allt

Säger bara att det var faktiskt kärlek vid första ögonkastet...aj bara love them...färgen, klacken allt...

Indulge Yourself säger jag bara

Vaknade i gryningen av fågelkvitter och det kändes faktiskt mysigt. Se dagen gry och en ensam liten pippi som sjöng.

Det är sällan man egentligen upphör att förvånas över märkliga människors sjuka sinnen, deras morbida väsen och hur sjuk sjuk egentligen kan vara. Idag fick man sig ett prov på det igen. Har redan haft förvarningar om att det skulle komma, men var ändå inte riktigt bredd på smällen trots allt.

Tro mig, jag har knappt återhämtat mig än...hakan har daskat ned i parketten, ögonen har ploppat ut som på en mops.

Seriöst, jag förstår inte varför vissa människor liksom inte KAN gå vidare med sina egna liv. Varför de någonstans inbillar sig att de är så pass speciella i min tillvaro, att jag tänker, andas och bryr mig om dem. Nog för att jag bryr mig om folk...inte så, utan mer om jag har kapat någon...så lägger jag inte ned mer tid på den varelsen. Jag tänker liksom inte förpesta mitt liv med vissa typer av negativa människor som absolut inte tillför ett jota i mitt liv mer än...skit.

Nog sagt om det. Personen i fråga har skakat galler under en viss tid tydligen. Hade faktiskt ingen aning om det hela, eftersom skvaller inte är något jag gillar all lyssna på (även om man alltid hör mer eller mindre oavsett). Råkade höra det på förbivägar när personen i fråga undrade om vi hade kontakt, om jag hört, om det var sant. Jag skrattade och sa att nog fan kan det vara sant, skulle väl sällan förvåna mig...MEN...vet inget om det hela eftersom jag bröt kontakten för typ...4år sedan, så jag pissar snett på vilket.

Men jag tänkte att mmm...karmaguden har visst gjort en round kick med en backflip...

Råkade stöta på människan i fråga för ett par veckor sedan, fick onda ögat?!? Tänkte i mitt stilla sinne att människan måste vara sjukt störd för att blänga så där. Inse fakta -vänskapen är för evigt bränd och borta, hjälps inte att blänga. Im beyond you, jag ligger inte på samma låga nivå, så...bara låt mig vara ifred, acceptera och gå vidare helt enkelt.

Vi råkade på varandra fler gånger och jag tänkte...fan också, jag måste planera mina tider på annat vis. Det här går inte.

Jag ändrade tider, så jag skulle slippa möta människan...bara en kvart hit och dit, så slipper man se någon som osar svärta och blänger. Vill liksom inte lägga ett uns energi, vill inte att personen tillslut kommer att försöka tilltala mig.

Bara POFF be gone.

Idag händer en märklig incident. Pratade lite med mina grannar senare, för att höra vad det rörde sig om egentligen. Vi har rätt bra kontakt. De var lika frågande de och förstod inte ett skit av vad det skulle ha rört sig om heller. Det är ju som så att om vi haft problem så har vi knackat på. Ingen som liksom är så där, har man missat att handla ägg så kan man låna...cosyco liksom. Så där normalt, inget konstigt alls.

Sen kopplade jag...just fan, för någon vecka sedan fick jag en flash om en viss händelse. Jag garvade och när jag nämde för syrran så höll vi på dö av skratt. När jag ringde henne idag för att nämna den märkliga incidenten så sa hon direkt -It´s Your Stalker...man hör direkt att det är den personens onda verk.

Jo...det luktar illa, då brukar det vara illa. Har haft mina förvarningar om det...men som vanligt slår jag bort sådant som trams & flams. Men...aja...vi kanske ska höra på det örat igen då.

Och nej, lär nog inte bli granne med psykosen hahaha...känns som om det vore för farligt faktiskt. Hade tankar på att kanske tacka ja trots allt, men...efter idag så inser jag att bollen är i rullning, lär väl få ett helvete snart ändå.

Så lättar trycket.

En duns för varje tryck,

en duns för varje knyck,

en duns för varje ryck.

Det är som ett pussel, där bitar börjar falla på plats. Helheten börjar byggas upp och när mönstret börjar skönjas och då kommer klarheten.

Men...utöver det ska man väl ha lite smärtvågor som sköljer undan det mesta och grumlar synen för en. Måste se till att få ordning på lite papper, skicka en massa saker. Så ska väl ta ett ryck imorgon och beta av det hela.

Måste nog skriva en to do-list helt enkelt. Märker att jag glömmer av saker, liksom lala land special mellan varven.

Då kan man väl kanske börja om från början igen. Var iväg på banan och sköt idag, men det gick lite så där måste jag säga. Axeln är ju kaos och det märktes på resultatet, men även smärtan. Fick migrän tills vi var klara på poänginräkningen, så det var tur man slapp köra hem utan fick skjuts.

Tror knappt jag orkat tänka rakt, än mindre köra rakt hahaha. Illa värre. Väl hemma så var middagen klar och stod på bänken. Tack för det! Bara käka, ladda kaffebryggaren och försöka räta ut stråna åt rätt håll igen.

Hit the wall säger jag bara.

Fan, behöver fixa en ny tid till sjukgymnasten och börja få fason på eländet igen. Fast...vi skyller på att det är vädret, känns bättre hahaha.

Läste en intressant artikel om en tjej som spår i kaffe, lite intressant eftersom jag själv gör det. Men att ta betalt för det var väl inte illa. Och dyr var hon för den delen med, enbart 40 minuter. Fast hon hade andra märkliga sätt att se. Jag menar en latte...hahaha...inte illa må jag då säga, men driver man kafé samtidigt så är det ju en potentiellt intressant marknad, liksom merförsäljning lite strategiskt.

Läste även lite om symboliktolkning, måste säga att det är en viss skillnad och vissa symboler var ju helt klart en annan tolkning, aldrig hört dem förr faktiskt. Läste en engelsk bok för ett par år sedan på samma ämne, men även den kändes liksom inte riktigt riktig.

Men jag antar att man tolkar väl symboler olika kanske, lite beroende från vilket land man tagit uppgifterna ifrån och gjort ett mishmash utav all information.

De svenska sidorna jag läst på har tex. omvänt vissa symboler -här är det negativt som det tolkas? Märklish, eftersom de jag spått på tex de symboler inte alls har haft negativa betydelser alls.

Men å andra sidan tar jag inte betalt :) fast ibland kan man känna att vissa personer har man lust att dra till med en sådan summa, att de försöker att leva sitt liv istället för att tro man kan få alla svar ur en kopp. Det funkar liksom inte, man måste befinna sig i tillvaron, i nuet och inte tro sig få svar från stjärnorna eller vad än det nu må vara.

Har en kvinna som jagar mig. Jag spår när jag känner för det...inte för att man tjatar. Vissa svar kan man inte ge, för de finns inte det kommer av sig självt. Känner hur hon suger musten ur mig med sitt tjatande, har försökt att snällt avböja, tala om att man inte behöver spå sig själv frekvent. Men hon vill ha svar. På vad? Ja, klassikern om livet, kärleken och karriären. Men vissa saker måste man söka själv. Man kan inte sitta hemma och bli spådd, så hittar man inte kärleken, inte heller den röda tråden i livet.

Alla förstår inte alltid hur det funkar. Det gör väl inte jag heller egentligen, jag blir lika glad varje gång jag hört att det stämmer :) lite spännande är det.

Min lilla nöt och jag diskuterade lite om det, men han tror tydligen att jag ser/känner av allt möjligt. Jag får den uppfattningen. Dock så väljer jag ofta att stänga av, jag vet det jag vet...vissa saker vill jag inte veta i förväg, ibland kan man ha fel även.

Kanske för vi pratade om när jag hittade förlovningsringen som brorsan tappat bort. Men det har med saken att de släppte in mig, eller hur man ska förklara det hela och att den betydde så mycket för dem. På så vis hjälpte de mig att hjälpa dem. Samma med deras önskan om barn, jag visste innan de visste, innan de testat positivt. Vissa saker känner man av, andra drömmer man om eller får flashar av.

Fått två intressanta anbud, som jag funderar på. Nu gäller det att tänka rätt och inte snett så att säga hahaha. Men de är betydelsefulla för mig och kan innebära en hel del bra saker. Dock...finns det vissa hindren på vägen, som vanligt :) livet är sällan en raksträcka i nedförsbacke, med majonäs på fötterna och räkor i öronen.

Jag måste tänka. Riktigt tänka.

Och vad händer väl då? Jo, karljävlarna kvicknar ju även till. Är ju precis som vanligt. De har suttit under sina stenar och gömmor för att leka pikaboo igen.

Fick ett mess sent igår kväll av aka Dr.Snuggels -Vart är du, vad gör du? Kan du inte svara mig. Har saknat ditt skratt.

Eh jaha...?! Syrran garvade, eftersom jag precis pratade med henne i telefon när meddelandena började plonka in. Hon undrade vad jag skulle svara på det. SVARA?!

Men snälla någon, om jag svarar så kommer han ju bli överlycklig för den lilla responsen, börja ringa igen, maila, skicka sms och inbilla sig att vi är ihop igen. Tyckte det var tillräckligt när han började höra av sig efter nyår igen.

Livet går vidare. Men mina ragg raggar i cirklar...kanske hoppas de på bättre lycka i nästa sväng, vad vet jag. Men de tycks alltid höra av sig av någon anledning.

...

Ibland kanske det bara är så enkelt. Att kärleken är som en fis, otvungen, avslappnad och pyser?!

HAHAHA

Romantik på hög nivå ;)

...

Fine, jag säger inte alltid vad jag tycker och tänker...även om jag som oftast är rakt på sak. Men jag analyserar desto värre, summerar och ser en hel del. Sällan att jag är helt fel ute. Även så stänger jag av, liksom ser mellan fingrarna fast...icke att förakta, jag är jävligt långsint.

Trampa mig inte på tårna, även om jag inte fräser...så noterar jag det. Och minns det.

Desto mindre uppskattar jag ambivalenta svängningar och vända kappan efter vinden tendenser. Det om något är en nagel i ögat på mig. När man inte står för sitt ord, så upphör även mitt förtroende tillslut. Jag kan tåla en hel del innan jag exploderar, ibland räcker det med ett ord fel och bam...där smällde det likt fyrverkerier.

Och tillåt mig bara säga det...BAM BAM...det briserar snart.

Det är väldigt många tankar och känslor just nu kring en hel del saker. Men man skall även orka bena ut det, liksom förbränna sin energi åt alla håll och kanter.

Det finns även folk som liksom inte förstår när man ber dem att backa. De jagar mig. Ju mer de jagar mig, desto mer flyr jag fältet. Leave me the fuck alone och förstå mig rätt. Jag kommer inte för du tjatar, jag kommer för att jag vill.

Ska det vara så svårt att begripa egentligen? Folk kväver mig just nu. Många kväver mig med allt vad de vill ha utav mig. Känner att det börjar banne mig bli nog nu.

:) Ursh, jag behöver verkligen sticka iväg och få andas lite. Jag har verkligen mina perioder, mina ups and downs liksom. Men när folk hänger på min rygg så går man slutligen på knäna av allt skit.

Jag är en sån där snäll jävla idiot, som tillåter en hel del, kanske hjälper till mer än jag borde...fast jag har inte alltid hjärta att låta bli. Men det är en sådan svår gräns egentligen att dra. När ska man be folk backa?  Hör väl även till att jag har haft migrän ett par dagar av allt runt omkring mig. Då blir man ju så där happy camper så det visslar om det.

Jag vet inte riktigt i villken ände jag ska börja egentligen. Men jag känner att det är mycket negativt skit just nu som måste sorteras ut, det finns beslut som måste tas. Det finns saker som skall fixas. Sen...så finns det liksom inte direkt ork över till allt heller.

Jag skulle kanske behöva gå till läkaren och göra en riktig koll igen. Men samtidigt hahaha...så vill jag liksom inte veta om det är dåligt. Man kan väl få blunda lite till?

Ibland känns det som man sitter i ett moment 22 på sätt och vis. Drar man i den ena änden, så rasar det i den andra. Hur ska man trassla loss knutarna? Måste jag alltid bli som en Tiger, liksom resa mig och ta ett sjuhelvetes skutt, drämma till med tassen så det rullar och far jämt? Kan verkligen inget gå smidigt? Liksom bara rulla loss, flyta på...inte vara så förbannat knepigt.

Imorgon har jag i vart fall ett möte att avverka. Jag hoppas att det går vägen och att det slutar bra. Har lite så där ångest nästan för det. Ja, på sätt och vis. Är så trött på alla förbannade uppförsbackar.

Är det verkligen möjligt, trots att man avanmält skiten så pass många gånger att man nästan velat grilla upp mailen, eftersom de fortsatt envisas skicka ändå.

Förlåt mig, men...jag öppnade inte ens det meddelandet. Lider liksom inte.

Blir trött på allt skit som fångas upp och kastas in i ens mailkorg, alla dessa eminenta förslag, erbjudanden och alla dessa rika farbröder man har som vill kasta pengar på en, alla mina miljoner som jag vunnit utan att delta i en ynka tävling.

Tillåt mig fnissa en smula.

Så for jag tänker tanken AHA...nu ska jag fixa lite egentid, liksom bara hinna med lite grejer som man ligger efter med, hinna fibbla tillvaron på rätsidan, kanske boka upp lite saker och ja...KA-FRIPPIN-BOM säger det och sen var det kört igen då.

MEN...hann i vart fall dra upp mitt arma lilla ass iväg på en fika i stan med tjejerna. Rätt skönt att göra något för sig själv, utan kids. Vi gick in på ett fik och bara...hm...nej tack, tvärvände på klacken. Satt ett hav utav mammor med sina små ungar, har vi dumpat våra egna för att få fika utan ljud av barnen, så vägrar man lyssna på andras barn.

Väldigt skönt att få garva av sig lite, liksom reboota sig själv en smula. När man väl kom hem så blir man lite så där besviken.

-Vart ute med hunden?

-Nä, det regnar...du kan ju ta ut han.

Öh? Jo, men jag älskar dig med (din late sate).

-Kan du laga mat, eller?

-Vad vill du ha?

-Jag vet inte!

Uttömmande svar, verkligen. Ger förslag...nej...nä...nej...till slut så tar man komandot och bara -this is vad du kommer att äta, like it or not.

Sen ställer han sig och lagar maten?!

-Var det alltså så pass svårt initiativ att resa på baken och steka själv, medan jag var i stan? Behövde du bara hjälp att ta ut från frysen, eller?!

Tyst tonåring fnissar lite lätt...börjar prata om mopeder, pengar och gud vet vad?!

DAAAAH...det är oskönt att vara jag ibland kan jag tycka. Fast, det finns väl de som har det värre förstås :) men man kan väl inte låta bli att ruttna en smula mentalt och tänka några tankar om dagens ungdomar, vad ska de bli av dem. Ska man köpa dem handikapputrustning nu, eller senare?

Kanske finns det en app man kan ladda ned åt dem, där det står: TA EGNA INITIATIV DIN SLÖA FAN *S*...eller...ja, man kanske även kan hitta en app som städar hemma, som bara SWOOCH...så ser det ut som i ett magasin, stylat och klart *POFF* liksom?!

Kanske är lite bitter...vet inte, men ja...mina barn verkar vara en smula bortskämda grisar ibland. De bara vill ha och ha, men inte fan är det så de ger lite (utan en massa tjatande).

Fick stopp på snoken, drack lite vatten och bökade ned mig under täcket igen. Hundarna lyckades jag väcka, så de gläffste och stirrade yrvaket på mig.

Tar väl kanske...1 timme, så ringer telefonen. Flyger upp och börjar leta nyvaket efter vilken jävla telefon det nu är som ringer. Fattar tillslut att det är hemtelefonen och kollar vems samtal jag missat. Ser numret, ber en stilla bön och stönar...nej nej nej...vad ska jag få höra den här gången.

Mamma hinner säga hej, sen andas hon bara djupt, kan knappt prata och jag förstår direkt, frågar om vad han gjort nu då, hon nästan gråter i örat på mig, han har blivit misshandlad av ett gäng. Sparkad i huvudet, blöder som en gris, hittats medvetslös av ett tidningsbud, som släpade in han i bilen och lyckades få hem han till sin tjej. Polis och ambulans är på väg, det ser riktigt illa ut.

Kände att jag började må illa igen, jaha...damage control...han lever i vart fall och andas. Mamma tänkte åka till akuten, förvarnar om att det kan se riktigt illa ut, hans ansikte kan vara illa tilltyglad, så att hon är beredd på chocken. Man vet ju aldrig, lika bra att förbereda sig på det värsta.

Jag förstår faktiskt inte, oavsett om jag läser i tidningar, hör på nyheter eller får det i ett samtal:

Vad fan får en grupp män att bete sig som förbannade djur? Vad är tjusningen med att sparka på folk som ligger? Varför just i huvudet??? Har man verkligen inte blivit uppfostrad som en människa? Hur jävla arg man än kan bli på gatan, eller vart man än befinner sig, HUR kan man släppa på de mest basala spärrar som skiljer oss från djuren?!

Jag skäms å deras vägnar, det är så omanligt att inte kunna ta ett slagsmål man mot man, utan OM man nu vill slåss, så ha balle nog att ta stryk medan du måttar...det är inte ballt med backup som dansar runt ditt arma arsle.

Ja, det gör ont att få en käftsmäll...men slåss inte om du inte klarar av smärtan, bli inte uppbackad av hela din jävla bekantskap din mes.

Inte för att det var så i just min brors fall dock så var det ett dussin killar som gav sig på han (men han fick en i vart fall-det är cred oavsätt), det var bara en spontan rå och brutal misshandel utan sans, vett eller logik.

Känner även en pojke som vart sparkad och hoppad på huvudet under skoltid. Han är inte som han var innan, han är skadad för livet, han har men för livet. Hans liv är förstört, han kommer inte börja på gymnasiet på ett bra tag, tills han möjligen är rehabiliterad så pass att han klarar av det.

Hade jag en kille som inte klarade av att slåss själv, utan måste ha med sig sitt "possy" så är han helt klart en pussy i mina ögon. Och gillar han att slåss oprovocerat, så kan han känna sig fetdumpad. Män ska vara män, inte små fega fittor.

Nu ligger brorsan för operation...kul. Men hoppas killarna har en riktigt jävla glad påsk & att ångesten inte äter upp dem innifrån

Det satt en liten sparv i morse på studsmattan i hallen, helt urlakad med snurrande ögon och axlarna vid knävecket. Visst, en tidigt morgontid till läkaren brukar väl sällan vara poppis men imorse var det special. Började le och det innan jag ens fått i mig kaffet.

-Mamma, jag är sååå trött.

Nähe?!

Han såg verkligen helt ...slut ut. Blek och med sina stora fina blå ögon som tittade groggy på en. Hunden studsade runt och dansade runt fötterna på en så att man nästan slog ihjäl sig, själv försökte man parera valp och få med sig barn ut genom dörren UTAN att hunden skulle smita iväg och köra en grand tour.

Kan se hur jag & lillfisen såg ut i morse -två lätt förvirrade och groggy varelser, med halvöppna ögon som masade sig över asfalten, liksom plågade av både kylan och den tidiga timmen. Uppryckta mot våra viljor av klockans larm.

En syn för gudarna helt enkelt.

Jo, men lite humor skadar väl sällan :) tänk grönt- tänk skönt

Den senaste tiden känns det mer som om det blåst ut saker från den påsen, än ha fyllts på. Energinivå nere i lilltån ungefär.

Envis hosta som klängt och hängt sig i strupen på en, skallebank och sus...axeln på painlevel...ischiasnerven som slet i skinkan och låren så man vart så där lycklig över hur allt skit kan komma på en gång.

Sonen har tjatat och jag menar verkligen tjatat skallen i små bitar på mig. Ska vi bila ned? Amen ska du åka ned det här året då? När ska vi åka? Ska du åka? (Tryck på repeat x17/dag)  Kan jag få en tatuering? När kan jag ta en tatuering? Vad ska jag ha för tatuering? Amen vad kostar det då? Kan du kolla? Man bara mmm...först och främst, ska man tatuera sig så ska man VETA vad man vill ha, för det är inte något man kan gnugga av sedan (tryck på repeatX20ggr i timmen). Numero due...hur i hela helvete kan man ta reda på vad det kostar när man inte bestämt sig? Det är ju inte kilopris precis, man måste veta lite innan man kan fråga. För övrigt...har jag ens sagt ja?

Och var det inte tatueringen så kom det andra -amen den där moppen då? När kan jag få den? Själv hade jag tänkt fixa körkortstillstånden, se till att han påbörjar det istället för att larva runt på en moppe. Känns nödvändigt att köpa en moppe? Vart ska vi ha den? I mitt sovrum eller? Varför inte ta körkort istället, skita i en moppe och be papsen lägga till och köpa en bil raka vägen?! Tryck på repeat minst 10ggr i timmen. Sen kom han väl på kampsport igen- jippie!!! "Amen det kostar baaaraaaa". Liten tar efter stor "mamma, kan vi åka och köpa..." dock är han mer strategisk -han lägger huvudet på sned och säger snääääällaaaaaa.

Sen tycker folk att det är märkligt att jag kan vara på lite irriterat humör ibland? Jaha...ja, jag kanske har dåligt tålamod, vad vet jag?! Jag sköter all markservice, hundservice och bankomatservice. Och tjatservicen -snälla HJÄLP till istället, så kanske du underlättar min tillvaro, så kanske...bara kanske...så öppnar jag plånboken. Men att tjata hål i huvudet på mig, förvänta sig förhöjda veckopengar för deras fagra yttre?! Eh, nä -så jävla snygga är ni inte då *S*...alltså förlåt mig gud men...NÄR ska ljuset gå upp för ungar att man KAN inte få allt man pekar på, man kanske måste bidra med något.

Att tjata hål i huvudet på mig får mig bara stressad, irriterad och förbannad. Det hjälper inte. Lägg till en smula PMS på det och ja, trevlig, söt och rar- dte är nog det sista jag kommer att vara.

Så att...nej, jag har inte käkat taggtråd och skitit ut det än...men det känns som om det skulle vara mer behagligt för tillfället ;) i vart fall så mycket simplare.