Rastlöst i parken
Kategori: Valpen
Körde ett intensivt pass med loppgöken (läs hunden) försöker träna han på att sluta få ångestanfall när han inte sitter slickad vid mitt ben. Så jag kopplade han vid ett staket helt enkelt. Försökte få han att sluta hoppa som en studsboll och flåsa som en perverterad.
Tog väl ungefär 5 minuter innan han förstod att han sitter där han sitter, biter han i kopplet så får han skäll. Sitter han inte, så blir mami förbannad och väser FY, flaxar komandon om att sitta still med suspekta rörelser eftersom hon är lätt handicap för ögonblicket.
Efter ytterligare 10 minuter kunde jag förflytta mig så pass mycket som en decimeter ifrån loppgöken utan att han skällde som besatt. Det är skitkul med passerande, som tror att man övar skall och hoppövningar mer än sitta fint och acceptera sitt öde.
När han slutat med sina kung fu-hopp och sidekicks, så var det bara skällandet kvar att tygla. Jag är inte känd för mitt tålamod direkt. Jag fick bita mig i läppen för att inte skrika att han fan ta mig var mentalt instabil och att bollarna kommer jag be veterinären ta loss med nageltång, be dem häfta ihop den tomma påsen om han inte skärper till sig. Jodå, en smula upprörd så där en halvtimme senare med en hysterisk hund.
Men han vart väl trött på sig själv tillslut och eftersom jag var envisare än han, så accepterade han väl att det var nog till att sluta bete sig som en idiot om han ville ha förmånen att sniffa tikpiss, få springa lös på hundgården och rent av få en tur i skogen.
Tennisbollen var ett minne blott, tills han lugnat sig och började lyssna istället för rulla ögon i hysteri. Men det gick. Han slutade skälla som en dåre. Han trippade som en ängel i kopplet. Men det tog bara någon timme. *kill me now*
