Hos Uppfödaren
Kategori: Valpen
Vi hinner komma in...och han börjar med att skämma ut en fullständigt...tatarataa tataaa...han skäller som besatt, skvatt galen, visar sitt bländvita garnityr och nästan ska käka upp uppfödarna?! Men sweet lord peebrain, de har matat dig och älskat dig innan jag kom och adopterade in dig i vår familj. HUR kan man vara så..så...GALEN?!
Och bam sa det så kom mamma, mormor och ja...vem sjutton nu den där hanen var (inte besläktigad så kallat, dock lika bitter...men hm) och mormor fick frispel, en skällande snorvalp i mitt hus?! Vet hut...och sen naffsade hon till han så han kissade på sig. Ja, så går det när man bråkar med gamla damer...stryk får man helt enkelt!
Tänkte i mitt stilla sinne...dumma valp, hur tänkte du nu då?!? När de väl låst in den nu gravt uppretade mormodern och Cico´s ögon slutat rulla hysteriskt, så började han landa i sig själv. Vi satte oss och fikade, han verkade i vart fall känna igen sonen...för fopp sa det så satt han i hans famn och mös.
Efter lite kärlek och inkontinensbesvär över halva parkettgolvet efter en grand tour i sin gamla boning, satt nerverna där de skulle. Vi skrattade allihop...achtung achtung das crazy baby is back in da house. Slutligen kände han igen uppfödarens man, slickade sönder honom och bara mös i hans famn. Precis som alla knähundar var han balla allan i brallan, när han satt i knät. En av deras unghundar kom och ville leka med han...jodå...achtung das is nisht populären allz. Man bara jahapps...å här har man då framstått som om man har lärt odågan ett civiliserat leverne....men inte det. Att dampa loss, skvätta pink och betee sig som en blådåre är uppenbarligen vad han själv anser sig ha för talanger?!
De bara skrattade och sa att det är bara tonårsfasen...liksom hjärnspöken på hög nivå. De berättade om mormoderns inbillade fara, varenda gång de passerar en viss sten på promenaderna blir hon galen, skäller som en toka. Fnissade...jo tack du, då vet vi att det är rakt nedåtstigande arv...trodde han hade synfel, men nej nej...fullständigt normalt tydligen?!
Slutade i vart fall att han kunde visa upp sin mer charmiga sida...inte den där "Jag tror jag är SÄPO, allt bör betraktas som livsfara för mitt skyddsobjekt (dvs jag då) och skall elimineras". Förvisso trevligt med en egen livvakt, men ibland...liksom...ja...ruttnar man på hans vaktande. Men det ska vi allt ta ur han.
