Vad vore väl livet utan vänner?
Kategori: Hjärtat från/till/om/för <3
Har ju liksom råkat på en låsning som heter duga med armarna & nacken, kan röra mig till viss del men i vissa lägen är man tvärkörd. Imorse när jag lämnade lillfisen på dagis, kunde jag knappt se vart jag gick så ont i skallen jag hade, armarna värkte och nacken. Men det var bara att bita ihop och notera för sig själv att...en värktablett kanske hade vart en bra idé att svälja till frullen.
Sen hem och ta ut hunden...amen helskotta, det var det värsta jag vart med om. Knappt hålla i kopplet, man bara ooooh...det va otrevligt aaaaah bli klar din odåga...iiiiih dra inte i kopplet är du söt annars gråter jag snart. Väl hemma så var det bara att sätta sig med stora ring-listan. Fixa en akuttid till sjukgymnasten.
Lättare sagt än gjort. Ett dussin samtal hit & dit, så lyckades jag i vart fall fixa en tid om 2 veckor?! Helskotta. Vad fan ska man göra nu då? Köra pingvingång i två veckor?! Bara att ringa läkaren och be om en burk knark, liksom knocka topparna av det värsta...dock inte bra eftersom låsningarna lär väl bli än värre eftersom jag aldrig kan sitta still heller.
Vart sms-bombad av alla gästerna, man bara jaha ja...det också. Mitt bland alla hysteriska "vad önskar han sig" sms så kom ett speciellt. Liksom guld värt. "Hur mår du gumman? Hur går det?"
Tack och lov för min söta killkompis som bara SWOOCH ur det blå kom han som en ängel & styrde upp alles. Rastade hunden, hjälpte mig plocka disken, dammsuga & torka av golven. Blåste ballonger som han aldrig roat sig med annat...själv tänkte jag...oj, jag hade nog svimmat efter 3:e?! Typ syrebrist. Hatar att blåsa ballonger, får ont i kinderna efter sjuttioelfte & helt klart grav syrebrist hahaha. Han fixade lunch åt mig, sen swoochade han iväg lika snabbt som han dundrade in genom dörren?! Drömde jag, eller? Nej men dukat var det & serpentiner...
Sen var det bara att vänta på mamsen. Hon fick köra min bil eftersom jag var i sådant oskick med synrubbningar & domningarna i armarna. Brorsan var barnvakt medan vi köpte tårtor. Fan, första gången på 4 år som jag inte har bakat ett gäng tårtor till min lilla sötis. Fast å andra sidan..efter förra årets fiasko med MC´n som kunde tas för en kanin...så kanske man bara ska vara tacksam hahaha. Ursh. Livet var så enkelt när ungarna älskade ormtårtan och bara ville ha den i olika kulör, när de slogs om huvudet och skratta sig lila åt den som fick svansen.
Ja...sen var kalaset i full gång...sista gästen lämnade oss strax innan midnatt. My lord, hunden har sovit...han har älskat att få provsitta i alla de olika gästernas famn...även om han stalkat sin stora idol: dvs Mig ett fåtal gånger, så tillbringade han mer tid att vara social?!? WOW!
Fimpade en annan vän idag, men hon tog fan ta mig priset med sitt smsande och ringande. Man bara..du vi har K A L A S nu, är det okej att jag inte vill tillbringa min sons födelsedag att messa med dig?! Är det okej att jag iggar dina samtal? Jo då, det var det. Men hon påbörjade smshaglet 9.50 och har fortsatt med spridda skurar fram tills ja vad kan klockan ha vart när jag lackade? Typ åtta på kvällen. Bad henne möta mig ute, sen jävlar i min låda...ett par väld valda ord som gick ut på: Fuck off, ring inte mig igen...oookej?!
Kan det verkligen vara så svårt att respektera att man inte har tid? Seriöst?! Och onödiga tjat-sms?! Är det något jag avskyr så är det tjat. Jag är inte Gud, jag kan inte lösa DINA problem. Vem fan har löst mina? EVER? Jo, jag själv. Hade hon velat ngt så kunde även hon frågat om jag behövde hjälp istället. Eller accepterat smsn från imorse att jag INTE har tid, jag dör av smärtor &
