Cico and Stuff

Känns faktiskt så. Som om vinden mojnat, allt bara står stilla och man undrar jaha ja...kan det kanske hända något?! Ett själsligt vaccum liksom, där man bara andas och finns till. Ont har man, men hoppas på att det tar slut snart på eländet.

 

Ja, men se där...då fick man så man teg. Ska leka bogserare imorgon bitti?! Inte precis detta bejublade glädjerus som sköljde över en. Kanske mer som en hink kallt vatten. Fuck it, måste jag verkligen det?! Tveksamheten hördes tydligt i min röst medan jag funderade och hon pladdrade på om att den var upptagen, den kunde inte, dom där är bortresta. Bokstaverade fitta i mitt huvud -jag åker på skiten.

 

Fan, jag är verkligen inte på humör för det.

 

Har seriösa funderingar på att fixa något hak i ett otillgängligt område, med stora ytor. Bara sjappa liksom. Den sista månaden har det vart nog med drama och idioti. Ja, mer eller mindre har tanken slagit mig förr...sen är väl frågan vad man kan tänkas stå ut med.

 

Jag menar den ofrånkomliga isoleringen. Nu bor man så pass centralt att varenda kotte kan hitta en, råka trilla förbi. Nu menar jag mer objudna, sådana som äter sig igenom energin på en, som liksom suger musten ur en med sin närvaro.

 

Inser att det är dags att dra en repa på blocket, sälja av en massa kraffs. Rensa i röran. Men orken finns liksom inte riktigt, eller snarare det här med att organisera hjärnkontoret så att man börjar i ett hörn. Men det blir bara kaos, jag vet...eftersom sen blir man avbruten, det ska ordnas med annat, det är barn och deras demands. Nej nej tro inte att de kan tänka sig att hjälpa till inte.

 

De fastnar med någon pinal, eller bara raffsar ut en massa skit och sedan överlämnar de kaoset och övergår till något annat. Kvar sitter man och spottar, fan...ska man släpa ut skiten själv också?!

 

Vill inte åka till Uppsala i afton...vill verkligen inte det.

 

Mr. Dryg bad förvisso om ursäkt sist...efter man fått heta idiot och hora ungefär en halv dag utan anledning egentligen.Inte ok att ta ut sin frustration på mig. Var så förbannad att jag höll på explodera, men hon tog tag i saken den här gången. Hon och jag höll på hamna i regelrätt krig. Det var bara en millimeter ifrån. Och nu ska man ställa upp igen? Hörde han muttra i bakgrunden. Gjorde mig än mindre sugen på att rulla över mitt ass dit. En natt i dårarnas paradis gör ingen lycklig.

 

Jag hade tänkt analysera lilltån...inte sitta inklämd i en bil.

 

 

 

 

Möttes av frågan i morse och bara ehum...vad då?! Skulle jag vara det?! Sjukgymnasten bara skrattade över min gapande och förvånade min. Varför frågar du det och vad fick du det ifrån?!?

 

- Ja, men det står det i dina papper. Bland alla kotsiffror och grejs så står det ordet gravid.

 

VA?! Vad snackar du om??? Kollade pappret och bara gapade...vad då hur fan fick hon till det där? Från vart?

Skrattade och skakade på huvudet, jävla toka...är hon helt från vettet eller? Och hur testade hon mig då? När hon klämde på mig eller? Och brukar man inte upplysa patienten innan man drar till med en "diagnos"?! Känns trevligare i så fall om man kan bli tillfrågad om så är fallet.

 

Kommer till röntgen lite senare, efter träningen. Och vad händer? Sköterskan i luckan tittar lite så där konstigt på mig och undrar om jag är gravid? Men för i satan...nej?! Vad har du fått det ifrån, min galna läkare eller? Ja, det står så i journalen. Bara skrattade igen, jodu...vart ska jag ha det fostret då? I bakfickan eller?! Så nu måste jag liksom kontakta läkaren så hon kan ta bort det ur min journal, annars lär man väl få den frågan konstant.

 

 

Men, väldigt skönt väder. Köpte en latte på sjukhuset och satte mig i parken utanför med de små silverpantrarna med sina rullatorer och rökte. Funderade på vart jag skulle börja min shopping. Hade siktat in mig på en morgonrock i vart fall, sen är det fortfarande att fixa balkongmöbler, men var inte på humör för det.

 

Mina grannar lär ju fnittra sig fördärvade om de råkar skåda mitt fagra ass. Tränar. Ligger på en rulle och gör bensprattel. Står på balkongen som ett retard och drar i mina band. Eller mina små pilates övningar.

 

 

Håller på att slå ihjäl mig mellan varven på bollen. Amen det är ju komedi. Jag skrattar lite för mig själv och undrar om någon tittar. De måste tro att man är en smula knäpp med alla övningar. Men men...det bjuder jag på. Kanske blir jag miss fitness lagom till hösten *hostar lite* hrmfff...hehe hahaha...nej, men...

 

Det här kanske är nästa steg, liksom bygga en ställning på balkongen där jag kan svinga mig som en graciös primat och testa både balans och styrka?! Mina grannar skulle nog alltid sitta på balkongen sen, med handskrivna poängtavlor, ge mig scores för vare livsfarlig grej?! Fan vad hett...åka till bauhuse nästa...köpa lite rör och kopplingar, skruva ihop en egen?!

Ska iväg till och träna imorgon. Hoppas jag slipper stöta på blåögat igen. Jag är typ den enda modell yngre som är där och tränar vid den tiden. Svårt att lista ut vad som händer? Så länge jag hade min lilla PT med mig så var det lugnt. Sist jag var där så började han prata med mig, hans ögon tindrade som en fippin julstjärna, han verkade ha väntat på mig, han slängde sig över mig innan jag ens satt mig på cykeln och man bara jahapps...

"Får jag fråga vad som har hänt? Ja, alltså om du inte har något emot att berätta..." Tänkte att han har nog sett mig innan, när jag släpat mig dit i smärtruset, stel som en fiskpinne. För hur kom sig den frågan annars? Såg ju förfan heeel normal ut (så som man kan, utan ha ätit frukost, dragit en kaffe och stuckit dit i sista minuten..)

 

Mmm...okej, jag kan svara på frågor. Så han började fråga ut mig, helt okej att liksom fråga ett par grejer, men sedan slutade han inte. Sen tittade han mig så där...liksom föör jävla länge i ögonen, man bara snälla vänd på huvudet och lägg ned, ragga inte nu är du vänlig. Mina mentala sms gick inte riktigt fram där. Dock så hade han väldigt fina blå ögon, täta fina svarta fransar...men se där det hjälper inte. Hade precis liksom klivt innanför väggarna. Leave me alone.

 

Tillslut gav jag upp cyklandet -jag var färdiguppvärmd. Min PT tittade lite frågande, men...det struntade jag i. Försökte välja ut maskiner på avstånd från blåögat. Jag är inte social på morgonen, än mindre när jag ska träna. Jo, men se på fan hur snabb den jäveln var...rätt vad det var så satt han brevid igen?! Amen for fuck sake...måste jag vända taggarna utåt?

 

Masade mitt ass in till redskapsrummet istället. Då kommer nästa nisse, en chikolito som lyssnat nyfiket när vi pratade. I mitt stilla sinne tänkte jag...hm...kanske inte ska ha linne på sig nästa gång? Kanske någon mumu-dräkt istället? Eller en polo? Förvisso kommer jag svimma av överhettning innan jag ens trampat loss på pedalen hahaha...men hur kul är det när man ligger och sprattlar med bollar, eller på mattan och man liksom är iaktagen? Såg att blåögat valde en maskin vid dörren, sneglade in med ett flin för att kolla om man var kvar. Satan, får jobba snabbare tydligen, skit i vilopauserna...fan han kommer haffa mig på mattan när jag ligger på rullen och försöker hålla balansen.

 

Far jag av så kommer det garanterat knixa till i nacken så man ser stjärnor. Helskotta hahaha ser redan skräckscenarion. Jag hoppas att vi inte har samma tider igen faktiskt. Jag vill inte ha en BFF eller ett ragg, jag vill bara fredligt komma dit, träna och liksom glida ut. Jag kan vara en smula social -that´s it. 

Hade en bokad tid till läkaren, skulle fixa alla mina remisser var det tänkt. Jag är liksom inte så pigg på besöka läkare, undviker om det inte är kris. Men min sjukgymnast har sagt att jag måste fixa en röntgen eftersom det liksom skiter sig när jag tränar.

 

Lite sjukt är det, jag märker att jag även fått problem med balansen ibland nu efter olyckan. *note to self: fråga läkare om det* Blir liksom lite fylle gång ibland?! Märklish. Dock efter ha väntat nästat en timme på henne, så kommer läkaren äntligen...sen sätter hon igång. Petar på en massa punkter så man nästan bryter ihop av smärtorna. For fuck sake- ge mig bara en remiss till röntgen, sluta tortera mig. Efter en jävla massa petande här & där så kommer vi då till remiss nummer 2. Då bara VA? Asså jag har inte tid? Ursäkta say what?!

 

Jag vart fan förbannad, en timme har jag väntat på min BOKADE tid, för remisser...inte remissen. Utan FLERA. Talade om för damen att nu har jag bokat en längre tid, eftersom jag behövde dessa remisser utöver att de snart efterlyser mig på arbetet för att HON var sen...så cut the crap -printa 2 remisser and shut the fuck up!

 

Jodå, jag fick mina två remisser. Annars hade jag strypt henne med stetoskopet, petat henne med en tungspatel i halsen tills hon vomerade! Hon beklagade sig att "nu hinner jag inte göra en grundlig undersökning"...tänkte nä, tro fan det om det tar 30min att konstatera att min sjukgymnast vill att jag röntgar mig, då underlagen finns om sjukskrivning, olyckan och hela faderutten. Ska det då ta en halvtimmes petande att printa iväg en remiss? Nä, egentligen inte -allt står redan dokumenterat i journalen det enda som saknades var ett papper liksom?!

 

Sen vart dagen på sniskan, eftersom allt förskjutits pga denna nogranna läkare (bra förvisso ibland, men inte om det var mer som skulle fixas) En remiss till "röntga tutten & kolla knöl" hanns inte med. Den kan vara viktig. Men jaja jag får skaffa guldkort på vårdcentralen, se till att de har bjudkaffe av rätt märke och prenumererar på rätt tidningar.

 

Sen så blir det nog kalas. Kommer kunna spela poker med mina remisslappar. Jo, jag är väldigt slö av mig att masa mitt ass till läkare...har väl typ en lista på grejer att pricka av egentligen. Men har hunnit ganska långt på den nu. Man blir väl en smula anti när man alltid får sina farhågor besannade. Mina "onda aningar" är ofta rätt. Typ ta bara gluten -anade det...men vidden av det, när allt bara rycktes framför munnen på en "inte äta det där..inte det där...inte det där...och ja just det INTE det där". Jag var nära på att börja gråta.

Så enormt skönt att få gnälla av sig ibland. Bara helt menlöst bitchande. Är så irriterad på en viss person med bihang. Ska man leka finare än vad man är så...bör man nog hålla fasaden polerad till det yttersta. Inte perforera den och blunda.

 

Hade besök i helgen. Var väl trevligt till en viss nivå. Sen började det. En person nämde något som den personen först och främst inte har alls att göra med, har inte talat med den personen om det hela...så man vet vem "källan" är, så sonika vänder jag mig till det läckande sållet och säger: Jaha du, så av vilken anledning har du berättat det där för honom? Samtidigt som jag vänder mig till herrn och undrar vad han ville komma med sitt lilla skvaller?

 

Det blinkades...både han vart illröd, hon fokuserade blicken på kaffebryggaren och ville mest försvinna i ett hål. Sen vart det väldigt tyst. Jag blir irriterad när saker man sagt i förtroende till en person kommer ut ur munnen från en annan. Inte okej.

 

Ja, det hela eskalerade självfallet några timmar senare efter middagen. Då får man sig en känga av herrn?! Oprovocerat och helt random blir man anklagad för något. Det tog hus i helvete kan jag bara säga -visade dem dörren och det var bara att pallra ut arslena omedelbart om vi inte skulle hamna i slagsmål. Det kokade i mig. Jävla oförskämda pissråtta. Hon sa något lojt om "be om ursäkt" medan han fräste än mer innan han stövlade ned.

 

Mmm...skitbra grejer. Hon skulle ringa då hon kom hem. Jo, tjena. Inte lyft luren sedan dess, eller jo hon ringde dagen efter, sent. Hon hörde på min röst att jag var pissd off fortfarande. Ursäktade sig med att hon skulle fixa något, ringer igen om en stund.  3 dar senare ringer han och stammar ur sig en ursäkt per telefon. Jag riktigt ser hur hon sitter brevid med högtalartelefon inkopplad så hon hör samtalet. 

 

Kände att den där lama väl repeterade ursäkten kunde de köra upp därbak. Ska det ta 3 dar att leverera den, så fuck off. Och då hon själv legat lågt så vet hon att det är kört. Jag är uppretad och försöka slicka mitt arsle fungerar inte. Talade klart och tydligt om för herrn att: du, snällt att du ringer...men om det ska ta TRE dagar för att be om ursäkt för att DU dampar loss och är oförskämd -då vet jag. Hon har tjatat i 3 dar på dig och äntligen lyckats få dig att ringa. Betyder mao INGET i mina öron.

 

Som jag alltid brukar säga -en ursäkt är bara en massa ord som inte betyder något. Det som betyder något är handling. Man kan be om ursäkt en miljon gånger, men beter man sig ändå likadant jämt...så kommer man få leverera många ursäkter. Tomma ord helt enkelt.

 

And jupps...jag är långsint på vissa saker. Finns en person som sa ngt för ett par år sedan -still not talking. Finns en till som fick foten i pannan. Och ja, för ett par veckor sedan bröt jag förresten med en till hahaha... fyfan, jag är grym på att sålla. Men den kvinnan for på röven för att hon inte står för sina ord. Sånt kan irritera mig, en ren principsak...fast självfallet ligger det mer bakom, så det vart mer droppen och det är så skönt att hon for med asset före.

 

Dock idag så stötte jag på henne *my luck* så vart tvungen att hälsa tyvärr. Hoppas bara att hon inte inbillar sig att det betyder att jag ska bli "sams". Men eftersom hon mer såg svimfärdig utav att se mig och att jag tilltalade henne, så antar jag att man kan tolka det som "she´ll keep her distance".

 

Hehe...jag är nog lite hetsig i temperamentet tror jag. Bara lite.

Kontentan av det hela är att det är fantastiskt hur min kropp har klarat alla dessa påfrestningar, att jag faktiskt kan röra mig. Skitkul att höra...igen. Tro mig, det mesta sitter i ren och skär jävla viljestyrka. All denna smärta har gått på högvarv i många år nu, man vänjersig faktiskt.

Sen får man liksom frågan...ja, men ska man vänja sig vid det då? Är det bra?

Självfallet inte, det fattar väl villken idiot som helst hahaha...men vad fan gör man? Om inte jag lagar mat till mina ungar, så lagar sig inte maten själv. Om inte jag städar...så städar sig inte huset mirakulöst. Om jag så har ont i huvudet eller i arslet, är väl skitesamma...bara det blir gjort. Om jag får poppa ett piller, eller skiter i det och blir grinig tillslut...är väl som det är. Jag kan inte trolla.

Ja, jag har en son som kan hjälpa till...men det är knappast en avlastning då man behöver tjata arslet ur led för att saker ska ske, tillslut ruttnar jag och gör det själv, eftersom "jag gör det sen" innebär allt från en timme till en vecka. Tyvärr är jag inte född med det tålamodet. Även om jag kan skita i vissa saker.

"Du måste ta hand om dig"...jaha du...berätta vad du menar, berätta gärna hur i hela helvete jag ska göra det då? "Inte stressa"...men jag stressar inte, inte mer än vad man behöver ibland om man planerar med asset dvs.

Vad är ta hand om dig? Ska jag helt sonika lägga mig i soffan med pralinasken? Titta på mounttvättberg? Fundera på om "senare" innebär att det blir handlat mjölk hem? Om sonen köper det man ber han om, eller kommer med annat skit hem som bara får en att stöna. Nej, jag är väl ett smärre kontrollfreak på så vis kanske.

Men får jag fel grejer hem så kan jag inte käka...då dundrar matallerigerna igång. Men jag ska ta hand om mig? Känner att jag bara blir en smula irriterad faktiskt. Vem fan roddar ihop vardagen om inte jag gör det? Den där långbenta fjanten på andra sidan atlanten eller? Kommer en magisk liten lady poppa upp med en middag, nystruken tvätt, fixat middag till barnen? Nej, knappast troligt. It´s me...only me helt enkelt. Sen kan mina axlar sitta ovanför pannbenet likväl...it´s meeee ändå :)

Får nervryck i ögat när folk säger "du måste ta hand om dig"...jo, det vet jag...men jag ska ha tid att klämma in den tiden för att just kunna ta hand om mig. Det är DÄR skon klämmer.

Så tillbaka till ritbordet. Planera om. Kommer få ta en diskussion med min lätt slöa teen...IGEN...men han har svårt att begripa det hela. För just nu jobbar han. Då är det jobbigt för han att plocka ur maskiner. För han har faktiskt j o b b a t. Amen no shit sherlock...vad fan tror du att jag gör? Pillar mig i vad då? Men likförbannat ska det finnas nytvättat, nydiskat, nylagat, nyservat...kanske kan det vara som så att inte ens jag tycker det är sååå fantastiskt kul att dansa zorba med golvmoppen? Rasta hund? Men...tackar som frågar. Kul att du avlastar & hjälper till?

Ja, jag har nått en viss kokpunkt efter den här helgen, skickat min 5 åring till mormor...och hade tonåringen hemma. Jag svär, han är fan ta mig värre än lillen?! Jesus säger jag bara....jag tror han lider av en bokstavsdiagnos, eller kan det vara ren och skär egoism? Jobbigare jävel får man leta efter. Han satt brevid mig i soffan, började hoppa...sjunga och bröla?! Tittade på han, frågade om han led av ngt speciellt idag? Kanske saknade sin bror? Jag kunde knappt prata i telefon då han förde ett sådant liv. Frågade om han kanske ville bli kramad? Vad saknades honnom för att bete sig som en idiot.

Förrens jag drog fram mobilen, ljög om att jag filmade hans spektakel och skulle ladda upp på fejan så hejdade han sig en smula. Men ärligt talat?! Frispel eller vad?!

Idag jobbar han sent...tack gode gud för det. Var ledig idag eftersom jag skulle till läkaren...så jag har fått njuta själv, bara lilla dampråttan till hund hemma. SOM jag har beställt ett antiskäll halsband till. Med någon vibrerande funktion. Så...hahahaha funkar det inte runt halsen, så kan man kanske placera det i hans nedre regioner, så kanske han blir lugn?

Jag hänger mig själv snart...ja,inte på riktigt men ...typ mentalt en smula. Liksom sträcker ut tungan och spelar död en sväng. Jag har fan fått nog snart. Ursh vilken helg säger jag bara. Tur man lämnat hemmet en sväng, annars hade man fått frispel direkt. Vinaftnar får en att bli lite lagom loj ;)

En märklig sak idag...fick ett mess av en herre som uttalade sig om min ögonfärg & lite annat suspekt?! 99% av bilderna är med brills på de med eyes är inte tydliga nog. Ursh, bara det inte är som en gång förut...ngn man dejtat tidigare som sitter och lurar bakom någon knepig profil. Obehagligt.

Sötnöt hörde av sig häromsistens...tror liksom inte ljuset gått upp (jo, nu har det gått upp med buller & bång). Seri-fuckin-öst...tar man någon så för given, så måste man inse att det kommer braka åt helvete förr eller senare.

Haha...syrran trodde jag spenderat igår hos han?!VA?! Är du sjuk eller?! Varför i hela helvete skulle jag ha åkt dit för?!? Står det efterbliven i min panna, eller?

Hon hade tydligen ringt igår och jag svarade aldrig?! Nä, men kanske rastat hunden? Vart iväg och träffat folk? Kom hem och pimplade vin?!

Och var en millimeter från att åka till...en annan (dock hade jag druckit)...hahaha hon skulle bara veta. Vet inte varför hon har hetsat upp sig så pass om nöten. Nöten tog mitt hjärta adjö utav långt innan hon visste det, långt innan han själv ens kopplade det. Mina beslut gör jag själv...ingen behöver lägga sig i det.

Så när jag talade om det för läkaren, så skrattade hon och bara...nä, men det blir tradolan helt enkelt. Tradolan?! Fan, det är ju rena rama knarket. Frågade om det inte fanns annat...jag menar morfinpreparat är inte bra saker helt enkelt. Nog för att jag har så ont så jag knappt kan se eller gå, men helskotta jag hatar att behöva knapra pillren. Men som hon vackert sa, så är min smärttröskel sjukt hög och om de andra inte hjälper, så måste man bryta cirkeln och det illa kvickt.

Jaha?! Så alvedon & ipren är alltså...? Hon skratta så hon grät, sa att jag likaväl kunde ta en karamell och se om inte det hjälper?! Ja, jag är envis som en liten gris när det gäller mediciner. Men, jag har 2 veckor kvar tills min "akuttid" hos sjukgymnasten, så det är bara bita i det sura äpplet, ta sjukskrivningen i handen och en burk piller. Hepp hepp...så kalas det går?!

Sen kommer nästa...den galna karln mr. "Big Biz" verkar ha kommit tillbaka till svea rike även han. Helt plötsligt så plonkar det i mailen och jaha...han har lyckats hitta min nya mail, eller om ngn har lämnat ut den?! Hörde av mig till en gemensam vän för att kolla om hon hört ngt av han, om han är tillbaka. Hon sa att hon tyckte att hon sett han i stan härom veckan?! Amen shit, vad är det nu då? Nu är vi då uppe i 3 som under en & samma vecka bara råååkat göra sig påminda om sin existens?!

Jag visste att det var ngt på G idag, hade sådana vibbar redan. Men trodde verkligen inte ens i mina vildaste fantasier att just de där 2 personerna skulle dyka tillbaka upp i Sverige och påannonsera sin ankomst?! Min vän sa att hon tydligen råkat på mr.Biz på fejan?! Schnälla nån...förvarna mig gärna nästa gång. Snart kommer hans amorösa brölande sätta igång igen, han är så störd...så jag vet att han valde just idag, eftersom det är spöregn ute och värsta pissvädret. För han sa ngt en gång om att han kommer tillbaka med ovädret (sjukt romantisk sak enl hans style, jag bara garvade när han sa så & tänkte att han e nog inte riktigt hel) när det regnar som värst. Tack och lov så har jag bytt nummer.

Nog för att det är tråkigt väder idag, men kom precis alla på att lägga sig på luren till just precis mig? Om jag inte får en kokt hjärna efter dagens alla samtal,så blir det aldrig. Började med sms imorse, "är du vaken"? Näe, men tack för att just DU väckte mig. Vände på asset & somnade om. Sen ringde det...sover du? Jo, jag gjorde visst det ja...men nu drar vi på kannan kaffe. Shitchattar lite i  luren så kommer sms "är det du som beställt det här vädret? Tänkte köra mc i helgen?" Man kan inget annat än garva...nä,jag tänkte ju sola, men även det sket sig.

Hinner lägga på, vända mig om så ringer hemluren igen. Och medan jag pratar i den så ringer mobilen som besatt, får sms...ena vill att jag ska fika med henne,andra vill att jag ska ringa för hon har bråkat med sin kille, tredje är en som vill bjuda ut mig på drinkar?! Hahaha...vad ska man välja?

Brassar på lunch och det haglar fler sms?! Amen vad fan är det frågan om? Är jag så förbannat poppis idag eller?! Med hemtele i örat, besvarandes sms & försöker rådda ihop käk så bara...mmm...NU stänger vi av all modern teknik för ett ögonblick. Känner mig förföljd för fan, är det okej om jag går på muggen, eller?

Valde slutligen att fika med en kompis istället, efter lunchen. Bokade upp en fika dagen efter med en annan, ringde som pliktskyldigast (timmar senare) till hon som bråkat med sin karl (svarade inte på 4:e signalen, så vi tolkar det som om de är sams nu då).

Liksom heta hysteriska linjen idag. När sötnöt smsa & deklarerade att vi hörs imorgon så var det liksom...TACK, vill fan inte höra telefonen mer idag om det går att undvika.

Nä, då fick man mail av andra? Tror jag ska utveckla teknikallergi hahahha...dagar som denna, behöver man onekligen ta en andpaus. Varför är det alltid så att ALLA kommer på sig just EN dag som de ALLA lägga sig på luren till en? Tänk dessa samtal/sms/mail/mess spridda över veckan istället? Hade vart trevligare faktiskt.

På tal om det, jag har PMS grande- liksom bara andas fel den här veckan och du kommer få smaka på mina fötter. Är så aggressiv att jag skulle kunna agera collector- alla skulder som finns för indrivning skulle bara rassla in, ev. problem åt andra hållet med skulder skulle avskrivas, saneras och aldrig mer existera efter ett samtal med mig.

AKA Haggan from hell.

Försökt medicinera mig med diverse chokladkakor...in hell att det funkade. Tänkte aja...mer socker i annan form och jag kanske kommer att kuttra som en blid pippifågel? Drog en ugnspannkaka. Med grädde (I need my fat) och jordgubbssylt.

NÄ. Funkade inte heller, för egentligen så ville jag ha hallonsylt tydligen. Hilmas himmelska hemmagjorda hallonsylt, ni vet den från de mörka dystra norrländska skogarna. Den jag lyriskt yrat om i evigheters evighet. Hilma är ju i himmlen nowdays, har inga bra kontakter i norrland som kan smuggla ned ett par dunkar sylt. Ni fattar väl vilken livskris jag befinner mig i.

Jag brukar sällan ha PMS. Men när den väl slår till så är jag skvatt galen. Kan bli tokförbannad på en halv nanosekund. Och ont i magjäveln den här gången med, säkert ett pre klimakterium som liksom tjuvstartar i hopp om att sänka mig till en botoxhaggas tillvaro, försöka ljuga mig äldre än vad jag är.

Och tandjäveln.

Och min smärttröskel på molnande smärtor är inte bra. Hellre plötslig knivskarp smärta som knockar en baklänges, än ett dundrade plågeri. Funderar seriöst på att bara åka in till tandläkaren, peka frenetiskt mot min käft och skrika slå mig i bakhuvudet och fixa skiten innan jag biter fingret av er. Make room for miss I got pain and PMS.

Men...det är ju så otrevligt och ociviliserat så jag lär väl bita ihop. Sen vart lillfisen förkyld. Han brölar vid mina ben och man bara...himmelska fader vår, vad har jag nu sagt eller gjort då? Måste man få karmaguden rätt upp i nyllet?! Lovar att jag kan bränna förbi en kyrka om det så hjälper?! Save my soul pretty please, I´ll kill somebody soon.

Jo, sen mötte vi hyndan i porten. Cico vart så hormonstinn att han stod på bakbenen och skällde som en dåre. Tikskrället stod på bakbenen och skällde, horny as hell säkert. Dom är sjukt aggressiva de där små pinchers. Ingen romans, kuttrande, vifta på svansen...det är kinky och våld som gäller. Vem skäller först är störst?! Förklarar väl varför en sådan liten hund är så välutrustad. Men lite stolt vart jag...han har verkligen ett dovt maskulint skällande, hörs att det är en karl....hennes ljusa bjäffs i kontrast till hans mörka gjorde att det ekade i porten, hans sprängde trummhinnan.

Tror våra grannar verkligen genuint älskar våra möten i porten, när hundarna dampar loss. Jag vet att jag hade älskat det. Älskat att sätta ett kryss i ett block med ett klockslag. För att sedemera anfalla...veva hysteriskt med blocket, knacka med fingrarna mot det och skria om ofredande, hörselskador och hyressänkning *S*...eller mnja...kanske inte, men det vore faktiskt rätt kul.

Anyway...välta kylskåp, köra lite WF och sen...sova.

Over and out..med ett väs & ett klös i parketten

Den mest inbitna soffpotatis ni någonsin kunnat misstänka har idag (i spöregn) plötsligt fått frispel. Ur det blå kände jag ett trängande behov utav att rotera på asset. Röra mig snabbare än en snigel. Jag har JOGGAT?!? Hunden var INTE glad. Hans päls var blöt, han avskyr regn och han blängde på mig.

Till min stora förvåning och förtjusning så höll faktiskt sig knäskålen intakt, för första gången på flera år. Ni kanske undrar...vad då? Varför skulle den inte sitta kvar??? Jo, helt enkelt var det som så att för ett par år sedan så skadade jag först knät i en bilolycka. Läkte rätt snabbt, så det var inga konstigheter direkt. Sen landade jag på samma otursförföljda knäskål då något smartarslat litet as till unge gjort en eminent fallfälla med fiskelina som jag givetvis stressad for in i och voltade. Inte bra -tog ett par veckor innan knät var okej den gången.

Sen -the grand finale: Min son kommer en morgon upp i min säng och skall gosa med mig, sen skulle han glida av sängen och...tada...glider så pass över min knäskål att den glider av. Jo...jag skämtar inte, jag trodde fan ta mig att jag skulle dö av skräck. Jag hade ett miffoben -min knäskål satt på utsidan av mitt ben. Där låg jag nyvaken och halvnaken och bara...vad i hela helvete gör jag nu (förutom att skrika rakt ut givetvis).

Sonen skriker av skräck när han skådar mitt ben, springer och hämtar telefonen och skall ringa ambulans. I helvete heller, som om jag tänker låta dem komma och hämta mig med tuttarna i vädret och string?! HELL NO. Lite värdighet om jag får be.

Det hela slutar med att jag -envis som synden drar tillbaka min knäskål. Då kanske ni förstår hur jag är som person *S*...vad då läkare, ambulanser and crap?! Aj fix aj say. Dock så hjälpte det väl så där föga...knäskålen hoppade när jag skulle gå, sen efter ett par timmar hade jag en smärre fotboll till knä. Men, jag kunde ju klä mig i vart fall. Så att läkarbesök vart det trots allt och röntgen.

Sedan den osköna lilla episoden av mitt liv...så har knät strulat satan. Jag har inte kunnat jogga, eller ens springa eftersom det bara klickar till och plötsligt är knäskålen på väg att hoppa av igen. Belive me I rather walk the rest of my life än att vara med om det igen.

Men...åratal av trippande har tydligen äntligen stramat upp den förbannade senan/muskeln/ligamentet eller vad det nu berodde på (slutar lyssna när det är otrevligt). Det var en sådan enorm frihet att faktiskt kunna jogga igen. Kunna springa både i uppförsbacke utan att knät ruckades men även nedför i full fart. Insåg i regnet att...fan...jag har nog saknat det här en smula.

Jag är inte känd för att vara elitgymnast, hurtbulle eller egentligen i ett sådant behov av att jogga. Jag menar, jag är en 34:a som behöver behålla mina kilon mer än jogga av dem. Så...jag kommer nog att jogga ändå, men bara för att jag tycker att det är skönt. Med hunden. Lite korta sträckor. Hade ju inte tänkt döda mig själv, men...asså få upp flåset, kanske även få upp asset på ryggen än nere vid knävecken..och rent av få upp arbetspulsen på hjärtat.

Heh...nej, jag har inte bokat tid för att kolla knölen heller...scary shit. Sonen påminde mig idag om det. I must do it. Snart. Men jag kommer fan bli deprimerad om de säger att det är farligt. Om de vill hugga tittsen av mig. De slaktade ju farmors ena...samma sida som jag hittat min knöl på. Får väl vara glad att man inte har lika stora som henne, men fan ta mig...då ska jag ha plasttuttar. Tänker faktiskt inte leva mitt liv som miss one boob. Där drar jag min gräns. Och inte någon jäkla lös plasttutte att ha i BH´n heller.

Men som sagt...satsar på att det är en finne *S*...låter väl bra med förnekelse.

Anyway...

Imorgon har jag en intervju på ett spännande ställe, jag kommer att omges av karlar om jag får tjänsten. Tack gud för den. Har alltid ansett att det är så jäkla mycket enklare att arbeta med män utav den enkla anledningen att det är en rak kommunikation.

Inga two faced bitches med någon märklig agenda som man aldrig ens kommer att kunna förstå sig på, troligen går de på ständig diet, så hjärnan har surnat till. Sorry brudar :) men...man ska väl inte dra alla över en kam självfallet. Dock så är det mer knepigt att arbeta med tjejer ibland faktiskt.

Nu har jag i vart fall fått så pass positiv feedback på mina alstren att jag känner att det verkar vara väldigt intressant. Även hur kommunikationen har flytit de här dagarna, hur uppdraget kommer att se ut och sättet de besvarar.

It´s always in the details.

Mitt förra uppdrag kunde jag räkna ut skulle vara kaos. Bara det som sas under intervjun och det som fortskred därefter visade på...märkliga saker som irriterade mig en smula. Att irritera mig är ok, för ett tag kanske. Vidare dag ett i tjänst så åkte jag på en P bot. Jag har aldrig åkt på en bot innan. Bara det såg jag som ett illavarslande tecken.

Vad mer händer? När vi byter lokaler, så blir jag...dag ett...hundbiten av något loppbo till hund precis när jag ska betala parkeringen?!? Ja, men bara det talade ju även för att...det blir nog fan ta mig inte bättre. Jag tolkar alltid de små signalerna. Och sure as hell, det vart fan ta mig sämre och sämre, tills jag kände att stoppar jag inte det här nu, så kommer jag helt enkelt att inte må bra. Kvalitativt skitsnack och att hela tiden motarbeta eller motargumentera precis ALLT man föreslog, gjorde ju helt enkelt det omöjligt att kunna fortsätta arbeta med de personerna.

Så...imorgon får vi väl se. Men jag har svårt att se att de kommer tacka nej till mig, utifrån portfolion och mitt kära CV samt dialogen vi har haft. Do I feel like dancing? Yapp...tomorgen kanske jag uppdaterar med lite höftjuck och sådant.

Och allt faller på bra plats då- jag menar the pupp...jag måste ha han i släptåg eller åtminstone kunna rasta av han. Skulle inte funka så bra annars. Vem ska passa valpen?

Min mor och min syster fick rabies i mitt öra, när jag liksom tänkte lite högt så där...BOKA TID ASAP, du vet att farmor hade...aja ja...så ja, andas liksom. Kanske är en finne, liksom djupt nere? Kanske en inflamation i någon typ bröstkörtel eller så där liksom?! Sluta nojja upp mig for fuck sake.

Så att...ja...man kanske ska ta sig en liten tur och bli rattad på pattarna då?! Är väl bara det som saknas i mitt liv, för att fixa en fullständig total level av happy camper bite´s your ass känsla?!

Är jag nojig? Jo...kanske en smula då. Kom faktiskt på att den har nog suttit där ett par månader. Och den har nog växt. Vill minnas att jag fnulade på det för ett halvår sedan, men glömde av det hela. Men se där...it´s baaaack.

Horror :)

Har 2 lägenhetsvisningar att besöka. Bara det är goda nyheter. Ena är verkligen en liten pärla- mitt i stan, högst upp (7:e våningen=jag kommer kissa på mig att bara kika över kanten på balkongen) med djupa fönsternischer (just what I love)...bara att den är satdyr självfallet och smärre etage. Minus förutom hyran då, är att det finns inget badkar?!

De två berömda B som är viktiga för mig är Balkong & Badkar. Resten kan man alltid fixa till...

Funderar även på att bjuda över svägerskan med kidsen till helgen, så hon kan få vila lite...och jag kan få gosa med prinsessorna, spatsera med dubbeldäckaren och skräma slag på omgivningen.

Behöver de bo på andra sidan Sverige (kind of överdrift...men ändå) kommer inte precis orka åka för att hämta dem direkt.

Har en smärre smula pms...svettas som en kossa (jajaja jag stekte i solen oxå idag), hungrig som en gris men...på vad är frågan, mår illa som en gnu och mensvärk. Humör som Hitler, liksom mer handsignalerar och fräser ut små komandon. Jag hatar när jag får de stenhårda varianterna som får hela ryggen att vibrera av smärtor och magen att sugas in i naveln. Gillar mer mina light pms- när jag är happy camper, no pain och bara crackhappy.

Inte rabiat.

Magiskt att folk just precis då väljer att välta mitt liv upp och ned, stressa mig tills ögonen rullar och få mig att flippa. Eller kanske beror det på att tolleransnivån då redan ligger på minus 10, så ett ord fel...? Hm, nä...kaoset idag...nej, inte ens nerver av stål hade kunnat parera ett utbrott.

Drog ihop en chokladbolls smet...meeen asså det var tydligen inte det jag ville ha?!

Kanske var det en ny White Lady egenligen? 

Fast å andra sidan...en italienare...my god, nu vet jag...den skulle sitta perfekt egentligen. *Dreglar nästan* Italiens Hallonmaräng...OMG...imorgon ska jag storma affären tror jag bestämt. Baka en italienare och bara...bara...NJUTA AV DEN!!

Ska ju ändå få fikasällskap, så..då kan man väl skylla på det?!

My Cakes:

Dag 1.

Classic gräddtårta med Jordgubbar

Dag 2.

En White Lady (för övrigt snuskigt god...åt nästan upp hela själv)

Dag 3.

Frukttårta (tur man är en smula allergisk mot än det ena & andra på den, så en snutt vart det.)

Dag 4.

En homemade special "only for me" Dajmtårta (som de så omtänksamt nog packade in i min bil och jag såg när jag kom hem...)

Ja, då har man alltså fått en tårta för varje decenium man levt då. Stackars mig när jag blir 80...fattar ni- om jag inte hinner fixa lite diabetes tills dess, överleva ett X antal vänner så kommer det sluta med 8 jävla tårtor?! GALET värre. (Fast senila som alla kommer vara då, så blir det väl ingen tårta alls hahaha...alla kommer inbilla sig att det var en delikat tårta, man kan dupera dem galant helt enkelt, men lite list. Note to self: Spela mer sudoko, lös mer korsord & gymnastisera hjärnbaken å det grövsta då du kan genomföra denna geniala plan!)

Är småsugen på något...men vettefan om det är på tårtan i kylen iaf hehe.

Haft en underbar vecka och helg i sus och dus. Och nu har man även anlagt sig en kanonfin solbränna -det rullar på nu ;)