Cico and Stuff

Mina tankar, mina väs & fräs, min vardag med vår lilla tokiga valp Cico

Epitetet "Män Tänker"

Kategori: Vardag

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta helt enkelt. Jesus Amalia. Ta bara en mening likt den här:
"Jobbigt när man måste offra arbete och tid hela tiden för att ses.
Då har man tagit lite för mycket vatten över huvudet."
Jaha? Låter väl föga charmerande egentligen. Mer som en dålig bortförklaring i kombination med what ever- mentalitet. Inte direkt sprudlande romans inte.
Sen har vi andra briljanta män, som liksom kanske inte insett att de bränt alla skepp, hackat sönder bron efter sig och helt klart lämnat intrycket "Retardo" efter sig i neon. Det är som som hör av sig efter en massa månader med budskap om frieri. Trots att man vet att det är kvalificerad bullshitt.
"Nej, men jag hade aldrig några planer på att flytta upp,
jag friade för jag tyckte synd om dig"

Även där ett skrattretande svar, liksom chevaleresk erbjuda en form utav tröst?! Frågan är bara hur han tänkte slingra sig ur den trösten senare? Hahaha...yaiks.
"Ledsen men jag hinner inte denna veckan, uppbokad till tänderna. Hör av mig"

Sweet, speciellt när man vet att det liksom...kommer att rinna ut i sanden. Bara ett artigt parerande svar istället för att bara säga mer typ: Naah...asså tror inte på det här. Drar vidare.
Frågan som kvarstår är: Finns det verkligen inga män kvar? Är det bara ryggradslösa små antika kvarlevor som krälar runt? Som tror att om man klappar medhårs med små vita historier, så kommer man långt. Man liksom duckar, stoppar huvudet i sanden och ber om det svarta berömda hålet?!?
Kanske strategiskt att efterlämna en liten lucka, så man kan smita tillbaka senare? Gardera sig lite?! Går fetbort!
Men Shit Majbritt...vad hände med att kunna stå för sin åsikt? Ta bladet från munnen? Jag har svårt att förstå problematiken där faktiskt.
Då har jag väl mer balle än en karl, misstänker jag. Jag som inte ens äger en balle hahaha. Men att säga vad jag tycker, det har jag inga problem med.
Kan bli obehagligt, men det stoppar mig inte. Har jag frågor så frågar jag (om man nu inte måste jaga & silvertejpa dem för de ska våga lyssna).
Igår som sagt plonkade en karl på msn. Trevligt men...that´s about it.

At Night I Fly

Kategori: Vardag

Oh fuckelifuck så oväntat...hahaha.
Loggade in på mailen efter badet, hade tänkt måla tånaglarna för den ultimata vårkänslan idag (regn), satt och rensade lite i mailen under tiden, hör det berömda plonket plingade till.
Hm...vem fan är uppe lika sent som jag?
Aha...den där. Hoppla. Inte så oväntat egentligen. Efter lite snicksnackande så kan jag inte annat än att flina likt katten som svalde kanariefågeln.
Och...det säger väl tillräckligt.

Mot nya tider

Kategori: Vardag

Så där ja, då har man avklarat det stora steget att lämna ett decenium och kliva in i ett helt nytt, med alla dess möjligheter, nya tider och nya beslut.

Är så jäkla rörd...mina vänner har uppvaktat mig...fast jag gjorde en fuling och smet hemifrån på dagen D. När jag kom hem så hängde det påsar med så presenter, blommor och leveranser. Liksom bara att njuta av det hela. Och nu till helgen blir det klackarna i taket.
Det var dags nu igen att rensa ut lite i bekantskapen. Om man bara ger, men inget får så...får man lov att ställa dem på mattan helt enkelt, står de fortfarande kvar lika lealösa...ja men så... Fram med sopborsten och sopa ut dem.
Svårare än så är det inte.
Vad har jag mer roat mig med då? Kanske mer en introvert navelskådning helt enkelt. Liksom rensa navelludd och analysera. Men jag stannar inte där, det är då man ser helheten.
Och så har jag kickat ass på WF, men även skrattat så jag har gråtit av dumma jävlar (läs män) som liksom inte förstår att min blida uppenbarelse kan vara en illusion utav ren djävulskap om det vill sig illa. Och det ville det sig självfallet.
Ena blåstare än den andra- fick ett erbjudande om att spana in en k*k i cam?! Man bara du mannen, spela eller inte, är inte intresserad. Han fortsatte subtilt att fråga om lite allt möjligt, gav han den ena dumheten till svar efter den andra. Grand finale- hönshjärnan inbillar sig fortfarande att jag vill se hans sak i cam, trots att jag sagt att det vill jag icke. Men han ville ha en mailadress...och det fick han.
En kvinna hade anat oråd om det plötsligt vänder, en kvinna hadde reagerat på att mailen börjar på fladderfitta. Men inte han.
Efter en stund kommer frågan: är du online?
Javisst serrö...självfallet.
Efter ytterligare en stund: Är du säker, hittar inte dig?
Man bara..meh, eru blind eller?! Acceptera cam nu då?!
Tystnad.
Efter ytterligare en stund...asså jag tror du gett mig fel adress eller så är du inte online?!
Jo men du...är du helt hjärndöd, eller?!
VA?
Vad menar du nu?
Jo, jag menar...att smart är du ju då rakt inte någonstans...
:(
Döda mig långsamt vilken handicap...han var så uppspelt över att han nu skulle få betyg på snoppvevning, att han i all sin upphetsning missade den lilla liiiilla detaljen att...typ mailadressen lät märklig? Slutade även än märkligare. Men se det fattade inte den nöten.
Väldigt tragiskt.
Då hade han tidigare upplyst mig om att i helgen minsann hade han fått till det. Jaha...svarade att det kan väl inte vart så bra då, med tanke på tjatet om att adda på hotmailen, camshow and alles. Han var djupt besviken. Och gravt stångad i pannbenet, om ni nu frågar mig hahahaha

Kvidivitt and shit

Kategori: Vardag

Då kan man äntligen släppa skiten, liksom ta friska andetag utan att behöva förpestas av negativism och annan livsförnekelse som dödar själen sakta men säkert.
Vaknade i gryningen av fågelkvitter och det kändes faktiskt mysigt. Se dagen gry och en ensam liten pippi som sjöng.
Normala fall brukar jag inte alltid gilla de befjädrade uppenbarelserna som stjäl min nattsömn, bajsar ned hela min balkong, välter saker och käkar upp mina odlingar.
Men just i morse så var det okej.
Kanske för att det var en solitär sångare och inte ett inferno kakaduor som skriade hysteriskt. Eller...medelåldern har slutligen tagit strupgrepp om mig, tvingar mig att uppskatta fåglar?! Den som lever lär väl få veta hur det fortlöper.
Kanske blir prickskytte med vattenpistol, med håret på ända och ett jäkla fräsande om någon vecka?! Who knows.
Haft ett något givande samtal på morgonen, utan direkt hårda ord utan bara...ja, stenen släppte. Det är över nu. Nu kan man gå vidare med vetskapen. Egentligen hade jag rustat mig för en verbal combat, men kände att varför ska jag slösa min energi på något som ändå inte kommer att leda till något positivt?
Finns det egentligen en seriös anledning till ett relevant avslut?
Nej, jag känner faktiskt inte för det. Och det är bara att damma av sig och köra vidare. Det blir liksom inte mer än så här.
När jag lägger ned min själ i något, så gör jag verkligen det. Men ska det bli en massa skit konstant, ja men då orkar man liksom inte ge sin själ -för det är att likställa att kasta pärlor för svin.
Dvs väldigt onödigt.
Men visst, man kanske skulle slängt sig in huvudstupa och avsluta det med en konflikt så infekterad att den berömda röda rullgardinen åkt ned.

OMG

Kategori: Vardag

Det är sällan man egentligen upphör att förvånas över märkliga människors sjuka sinnen, deras morbida väsen och hur sjuk sjuk egentligen kan vara. Idag fick man sig ett prov på det igen. Har redan haft förvarningar om att det skulle komma, men var ändå inte riktigt bredd på smällen trots allt.
Tro mig, jag har knappt återhämtat mig än...hakan har daskat ned i parketten, ögonen har ploppat ut som på en mops.
Seriöst, jag förstår inte varför vissa människor liksom inte KAN gå vidare med sina egna liv. Varför de någonstans inbillar sig att de är så pass speciella i min tillvaro, att jag tänker, andas och bryr mig om dem. Nog för att jag bryr mig om folk...inte så, utan mer om jag har kapat någon...så lägger jag inte ned mer tid på den varelsen. Jag tänker liksom inte förpesta mitt liv med vissa typer av negativa människor som absolut inte tillför ett jota i mitt liv mer än...skit.
Nog sagt om det. Personen i fråga har skakat galler under en viss tid tydligen. Hade faktiskt ingen aning om det hela, eftersom skvaller inte är något jag gillar all lyssna på (även om man alltid hör mer eller mindre oavsett). Råkade höra det på förbivägar när personen i fråga undrade om vi hade kontakt, om jag hört, om det var sant. Jag skrattade och sa att nog fan kan det vara sant, skulle väl sällan förvåna mig...MEN...vet inget om det hela eftersom jag bröt kontakten för typ...4år sedan, så jag pissar snett på vilket.
Men jag tänkte att mmm...karmaguden har visst gjort en round kick med en backflip...
Råkade stöta på människan i fråga för ett par veckor sedan, fick onda ögat?!? Tänkte i mitt stilla sinne att människan måste vara sjukt störd för att blänga så där. Inse fakta -vänskapen är för evigt bränd och borta, hjälps inte att blänga. Im beyond you, jag ligger inte på samma låga nivå, så...bara låt mig vara ifred, acceptera och gå vidare helt enkelt.
Vi råkade på varandra fler gånger och jag tänkte...fan också, jag måste planera mina tider på annat vis. Det här går inte.
Jag ändrade tider, så jag skulle slippa möta människan...bara en kvart hit och dit, så slipper man se någon som osar svärta och blänger. Vill liksom inte lägga ett uns energi, vill inte att personen tillslut kommer att försöka tilltala mig.
Bara POFF be gone.
Idag händer en märklig incident. Pratade lite med mina grannar senare, för att höra vad det rörde sig om egentligen. Vi har rätt bra kontakt. De var lika frågande de och förstod inte ett skit av vad det skulle ha rört sig om heller. Det är ju som så att om vi haft problem så har vi knackat på. Ingen som liksom är så där, har man missat att handla ägg så kan man låna...cosyco liksom. Så där normalt, inget konstigt alls.
Sen kopplade jag...just fan, för någon vecka sedan fick jag en flash om en viss händelse. Jag garvade och när jag nämde för syrran så höll vi på dö av skratt. När jag ringde henne idag för att nämna den märkliga incidenten så sa hon direkt -It´s Your Stalker...man hör direkt att det är den personens onda verk.
Jo...det luktar illa, då brukar det vara illa. Har haft mina förvarningar om det...men som vanligt slår jag bort sådant som trams & flams. Men...aja...vi kanske ska höra på det örat igen då.
Och nej, lär nog inte bli granne med psykosen hahaha...känns som om det vore för farligt faktiskt. Hade tankar på att kanske tacka ja trots allt, men...efter idag så inser jag att bollen är i rullning, lär väl få ett helvete snart ändå.

Nice Shit

Kategori: Vardag

Imorgon ska jag få lite sällskap, fika och bara prata lite. Har bakat bröd och är nu igång med bulldegen. Hunnit röja av en del hemma, känns skönt. Man börjar i ett hörn och se där, äntligen hade man lite energi att ta tag i saker och ting.
Nästa helg har man fixat barnvakt...då ska damen ut och supa stan vacker, sig själv yngre och hinna träffa folk från förr. Ska bli väldigt roligt att se ansikten man inte mött på evigheter. På tal om det, så hörde en gammal vän av sig...vi snackade skit halva natten, precis som förr i tiden. Ska väl lyckas planera in en träff där med, men beror på hur mycket tid man har övers sedan. Tog en time out, för jag behövde det. Ett halvårs bajsande i ögat på en känns ibland övermäktigt, då får man lära sig att dra i handbromsen helt enkelt.
Har vart lite låg mellan varven och trött, så det liksom växer fram högar som man knappt kan förstå vart de kom ifrån. Sedan vart man utsatt för ett kapningsförsök av ett konto. Förbannat heller, här kapas inget. Höjden av fräckhet går inte ens att beskriva.
Är lite smått faschinerad av utgången. Lär bli kanon. Ett bom sen är det over finito and bye bye. Var så roligt, ett gammalt ex hörde av sig, han är så jäkla söt och go...vi snackade en hel del, alla hans sjuka resor världen över och galna upptåg (han är en smula störd *S*). Han är nog den enda som jag hållt kontakten med efter det tagit slut. Men för att han är en fin människa, vi skiljdes som vänner och vi är vänner än idag. Min lilla poops är så klok och smart. Vi har diskuterat en hel del, rätt skönt med sådana människor som verkligen är rakt på sak, no bullshit and bananas...utan bara smack in ya face.
Ser fram emot morgondagens fika. Lite seriöst shit som vi ska gå igenom även. Lite intressanta förslag som jag måste tänka igenom innan jag kan besvara det hela. Är väldigt sugen att slänga mig in i det...meeen man måste betänka sina steg här i livet, så det inte smäller en i arslet sen. Been there done that and...neheee...inte igen tack! Ska försöka hinna fixa mitt pass även. Planerar en resa till kamelernas land hahaha...steka mig i en öknen och se mig om i sanddyerna.
Shit, hade sjukt kul sist jag var i Marocko. Fiskade bläckfiskar, gryningsfiske med världens sjukaste spö & knepiga fiskar, drev som fan med försäljarna i Souk så de grät när de såg mig, solade på takterrassen och hade en egen betjänt (nej, jag skämtar inte- hon borstade mitt hår & masserade mig även) jag shoppade så jag behövde fixa en ny resväska på plats, fick betala för extravikten och jahaa...dessa sjuka arabiska nätter. Känner att jag saknar min lilla Omi- en riktig liten mafiosa i rosa. Allt det där franska kacklandet...nä, det suger onekligen i resetarmen, nu är det dags igen för nomadliv med en resväska i handen.
I must contact my sorces, establish contact och...boka resan *S*.

Som stenar faller

Kategori: Vardag

Så lättar trycket.
En duns för varje tryck,
en duns för varje knyck,
en duns för varje ryck.
Det är som ett pussel, där bitar börjar falla på plats. Helheten börjar byggas upp och när mönstret börjar skönjas och då kommer klarheten.
Men...utöver det ska man väl ha lite smärtvågor som sköljer undan det mesta och grumlar synen för en. Måste se till att få ordning på lite papper, skicka en massa saker. Så ska väl ta ett ryck imorgon och beta av det hela.
Måste nog skriva en to do-list helt enkelt. Märker att jag glömmer av saker, liksom lala land special mellan varven.

Ett litet papper i min hand.

Kategori: Vardag

Var förbi läkaren, min axel är fortfarande ur funktion. Så det vart en sjukskrivning och en burk vita små pillren för egen del. En lapp till sjukgymnasten och rekomenderad vila.
Då kan man väl kanske börja om från början igen. Var iväg på banan och sköt idag, men det gick lite så där måste jag säga. Axeln är ju kaos och det märktes på resultatet, men även smärtan. Fick migrän tills vi var klara på poänginräkningen, så det var tur man slapp köra hem utan fick skjuts.
Tror knappt jag orkat tänka rakt, än mindre köra rakt hahaha. Illa värre. Väl hemma så var middagen klar och stod på bänken. Tack för det! Bara käka, ladda kaffebryggaren och försöka räta ut stråna åt rätt håll igen.

Möten kan vara bra shit, ibland.

Kategori: Vardag

Ett möte, en fika, en tur förbi kyrkogården och en paus i vardagen. Det är vad man behöver ibland. Rensa skallen en smula.
Fått två intressanta anbud, som jag funderar på. Nu gäller det att tänka rätt och inte snett så att säga hahaha. Men de är betydelsefulla för mig och kan innebära en hel del bra saker. Dock...finns det vissa hindren på vägen, som vanligt :) livet är sällan en raksträcka i nedförsbacke, med majonäs på fötterna och räkor i öronen.
Jag måste tänka. Riktigt tänka.

Ett öga rött...

Kategori: Vardag

Och en smula trött...kanske. Har väl vart en omtumlande tillvaro som till viss del slagit ut en ur balans. Känns som om det alltid går i vågor, aldrig får man liksom riktigt vara ifred och hinna sortera sina tankar, samla energier.
Så for jag tänker tanken AHA...nu ska jag fixa lite egentid, liksom bara hinna med lite grejer som man ligger efter med, hinna fibbla tillvaron på rätsidan, kanske boka upp lite saker och ja...KA-FRIPPIN-BOM säger det och sen var det kört igen då.
MEN...hann i vart fall dra upp mitt arma lilla ass iväg på en fika i stan med tjejerna. Rätt skönt att göra något för sig själv, utan kids. Vi gick in på ett fik och bara...hm...nej tack, tvärvände på klacken. Satt ett hav utav mammor med sina små ungar, har vi dumpat våra egna för att få fika utan ljud av barnen, så vägrar man lyssna på andras barn.
Väldigt skönt att få garva av sig lite, liksom reboota sig själv en smula. När man väl kom hem så blir man lite så där besviken.
-Vart ute med hunden?
-Nä, det regnar...du kan ju ta ut han.
Öh? Jo, men jag älskar dig med (din late sate).
-Kan du laga mat, eller?
-Vad vill du ha?
-Jag vet inte!
Uttömmande svar, verkligen. Ger förslag...nej...nä...nej...till slut så tar man komandot och bara -this is vad du kommer att äta, like it or not.
Sen ställer han sig och lagar maten?!
-Var det alltså så pass svårt initiativ att resa på baken och steka själv, medan jag var i stan? Behövde du bara hjälp att ta ut från frysen, eller?!
Tyst tonåring fnissar lite lätt...börjar prata om mopeder, pengar och gud vet vad?!
DAAAAH...det är oskönt att vara jag ibland kan jag tycka. Fast, det finns väl de som har det värre förstås :) men man kan väl inte låta bli att ruttna en smula mentalt och tänka några tankar om dagens ungdomar, vad ska de bli av dem. Ska man köpa dem handikapputrustning nu, eller senare?
Kanske finns det en app man kan ladda ned åt dem, där det står: TA EGNA INITIATIV DIN SLÖA FAN *S*...eller...ja, man kanske även kan hitta en app som städar hemma, som bara SWOOCH...så ser det ut som i ett magasin, stylat och klart *POFF* liksom?!
Kanske är lite bitter...vet inte, men ja...mina barn verkar vara en smula bortskämda grisar ibland. De bara vill ha och ha, men inte fan är det så de ger lite (utan en massa tjatande).

Taggtråd it is!

Kategori: Vardag

Börjar bli less på min axel...det är som om man har en bit taggtråd som landat på axeln och börjat sprida sig ut likt en blomma. Det svider, det bränner, det dunkar och armen hänger liksom inte med som den ska...för det gör satont i vissa lägen. Damn kakka!

I feel handicap, I feel crap. Inget kan man göra. Bara vänta och se. Kanske knapra lite pillren. Hur kul låter det då, egentligen?
Men jag ska wine and dine i helgen ändå. Typiskt att det ska snöa mitt i alles. Hade andra planer.

Dead fish don´t swim

Kategori: Vardag

Okej att jag inte brukar vakna med världens största flin på läpparna, se ut som en moviestar och älska livet. Jag brukar nog mer se ut som en galen kakadua med snurrande ögon och en djupt förvirrad blick. Muttra en smula över livets elände, nästan knocka mig själv mot någon möbel eller så där. Men när ens egen unge vaknar bittert, så kan man inget annat än att börja garva.
Det satt en liten sparv i morse på studsmattan i hallen, helt urlakad med snurrande ögon och axlarna vid knävecket. Visst, en tidigt morgontid till läkaren brukar väl sällan vara poppis men imorse var det special. Började le och det innan jag ens fått i mig kaffet.
-Mamma, jag är sååå trött.
Nähe?!
Han såg verkligen helt ...slut ut. Blek och med sina stora fina blå ögon som tittade groggy på en. Hunden studsade runt och dansade runt fötterna på en så att man nästan slog ihjäl sig, själv försökte man parera valp och få med sig barn ut genom dörren UTAN att hunden skulle smita iväg och köra en grand tour.
Kan se hur jag & lillfisen såg ut i morse -två lätt förvirrade och groggy varelser, med halvöppna ögon som masade sig över asfalten, liksom plågade av både kylan och den tidiga timmen. Uppryckta mot våra viljor av klockans larm.
En syn för gudarna helt enkelt.

And here we go again...

Kategori: Vardag

Vet inte varför jag bryr mig så mycket egentligen, men ja...man kan fan ta mig inte blunda åt eländet heller. Får ont i magen av det jag har fått höra idag. Jag blir orolig. Jag blir stressad. Man känner sig helt klart maktlös men förbannad. Jag får ont i hjärtat helt enkelt.

Livet är som en tom påse.

Kategori: Vardag

:) Gäller att ständigt fylla den med något.
Den senaste tiden känns det mer som om det blåst ut saker från den påsen, än ha fyllts på. Energinivå nere i lilltån ungefär.
Envis hosta som klängt och hängt sig i strupen på en, skallebank och sus...axeln på painlevel...ischiasnerven som slet i skinkan och låren så man vart så där lycklig över hur allt skit kan komma på en gång.
Men så är det ju självfallet. Blir liksom en smula bitterfitta när allt rasar på ens skalleponk. Sen har man en person som är lite i vågor i sin närhet, bara det är ett moment som kan trissa i irritationsnerverna. Får man då ytterligare en bak & fram på huvudet, ja...men se på fan...jag orkar liksom inte vara HUR jävla positiv som helst. Det finns även gränser för mig.
Sonen har tjatat och jag menar verkligen tjatat skallen i små bitar på mig. Ska vi bila ned? Amen ska du åka ned det här året då? När ska vi åka? Ska du åka? (Tryck på repeat x17/dag)  Kan jag få en tatuering? När kan jag ta en tatuering? Vad ska jag ha för tatuering? Amen vad kostar det då? Kan du kolla? Man bara mmm...först och främst, ska man tatuera sig så ska man VETA vad man vill ha, för det är inte något man kan gnugga av sedan (tryck på repeatX20ggr i timmen). Numero due...hur i hela helvete kan man ta reda på vad det kostar när man inte bestämt sig? Det är ju inte kilopris precis, man måste veta lite innan man kan fråga. För övrigt...har jag ens sagt ja?
Och var det inte tatueringen så kom det andra -amen den där moppen då? När kan jag få den? Själv hade jag tänkt fixa körkortstillstånden, se till att han påbörjar det istället för att larva runt på en moppe. Känns nödvändigt att köpa en moppe? Vart ska vi ha den? I mitt sovrum eller? Varför inte ta körkort istället, skita i en moppe och be papsen lägga till och köpa en bil raka vägen?! Tryck på repeat minst 10ggr i timmen. Sen kom han väl på kampsport igen- jippie!!! "Amen det kostar baaaraaaa". Liten tar efter stor "mamma, kan vi åka och köpa..." dock är han mer strategisk -han lägger huvudet på sned och säger snääääällaaaaaa.
Sen tycker folk att det är märkligt att jag kan vara på lite irriterat humör ibland? Jaha...ja, jag kanske har dåligt tålamod, vad vet jag?! Jag sköter all markservice, hundservice och bankomatservice. Och tjatservicen -snälla HJÄLP till istället, så kanske du underlättar min tillvaro, så kanske...bara kanske...så öppnar jag plånboken. Men att tjata hål i huvudet på mig, förvänta sig förhöjda veckopengar för deras fagra yttre?! Eh, nä -så jävla snygga är ni inte då *S*...alltså förlåt mig gud men...NÄR ska ljuset gå upp för ungar att man KAN inte få allt man pekar på, man kanske måste bidra med något.
Att tjata hål i huvudet på mig får mig bara stressad, irriterad och förbannad. Det hjälper inte. Lägg till en smula PMS på det och ja, trevlig, söt och rar- dte är nog det sista jag kommer att vara.
Så att...nej, jag har inte käkat taggtråd och skitit ut det än...men det känns som om det skulle vara mer behagligt för tillfället ;) i vart fall så mycket simplare.

Uppdatera din status!

Kategori: Vardag

Gillar ordbajsare på FB, som uppdaterar sina statusar...nu menar jag seriöst alltså, eller så har jag sjukt roliga vänner på min lista som får mig att flina. Sen finns det väl dom som stönar, men de skiter man ju i...man bara himlar lite lätt med ögonen och scrollar vidare (inte som patrasket på FL, som kan skriva löpmetrar om hur irriterande statusar kan vara...icke att förakta, den gröna avunden spökar även.)
Men skit i det nu...här kommer dagens skönaste:
Ibland älskar jag att läsa FB statusar, speciellt denna:

"Telefonledningen har fått ett träd över sig, simkortet e plötsligt inaktivt o galen häst rymde från hagen brevid mig och fick för sig att vara närgången, jag gick in i huset o drämde igen dörrn... vem pallar med sånt här drama en måndag?"

Dagens fniss helt klart -Livet på landet är sällan så fridfullt & idylliskt som det verkar, finns även dagar då allt uppenbarligen skiter sig där i bersån. Betonggettot kan äga vissa dagar uppenbarligen, mina måndagar består iaf inte av hästar på rymmen, omkullfallna trän och strejkande mobiler.


Dock har jag vart grymt duktig idag. Bara kände att nej, nu skiter jag i att jobba, har känningar i axeln igen -vilket jag vet kan komma att resultera i en inflammation om jag inte passar mig.


Och de som känner mig vet ju, att passa mig...ja, det gör jag ju då inte. Så jag & Cico körde bondpremis ;) kilade runt hörnet och greppade mig en latte "to go" (orkade inte ens brygga en termos, jag menar spontanitetens förfall- planera?! Heck No)



Snackade lite skit med grabbarna, innan jag haffat kaffet och lunkade iväg. Kom på en sak -hm...jag hade inte sminkat mig va? Nej just det. Ah, men tog jag allergimedicinerna? Eh, nej just det. Så...varför inte löpa linan ut, leva farligt helt enkelt?! Vi drar till skogs -där alla pollenstinna små björkar och annat skit som får en tårögd och läckert snorig finns.


Såg två små hundar komma med två damer...tänkte åh nej, nu kommer Cico få storhetsvansinne igen, dansa på bakbenen och luftjucka sig fram..fan också, kommer spilla kaffe på mig själv och bränna håret på ciggen.
Tanterna trodde det var en annan hund, samma ras...men när han började...ja luftjucka, skälla och dansa på bakbenen så insåg de snabbt att det var det inte.

Men, damerna var nyfikna...så vi talades vid. Visade sig vara tanten som stickar hundkläder, hennes kreationer jag köpte i höstas, när vi hämtat "den där"...(han är en smula på min utelista för ögonblicket). Så jag fick hennes nummer (hennes vännina promotar henne stenhårt *S*) och vi diskuterade hemsida åt hennes saker, eftersom hon är grymt duktig.
Hennes donnor näpsade till min odåga...tjoflöjt vad han trippade som en liten pärla -HA där fick du, tänkte jag i mitt stilla sinne.

Vi vek av mot skogen, skulle inte gå så länge hade jag tänkt. Men det var så enormt skönt så vi var och promenerade i minst en och en halv timme. Passade på att köra riktig offroad- finns perfekta kullar och berg att springa på som en skenande älg. Körde lite sök med odågan, men passade även på att sola på en stubbe medan han sniffade upp sig i brygga över allt spännande han kunde hitta i skogsbrynet.


Stirrade hypnotiserat på alla pippi fåglarna som flaxade omkring oss titt som tätt och de tokiga ekorrarna som for upp och ned i träden...hm...man kanske störde deras vibbar en smula, för livat var det...men skööönt. Lång borta hörde man ljudet av någon dagisgrupp, bad en smärre bön att de INTE skulle komma åt mitt håll och störa min frid.
Se där- ibland blir man bönhörd



Ryggen har nog aldrig mått så fint, som efter den där mjölksyre turen. Men...min axel är inte helt på banan än...känner av den. Har inte tid att pumpa pillren och sitta still med armen...så ska försöka köra tigerbalsam och värme, kanske har man tur att det lägger sig (yeah right..som om du har den turen...SITT på händerna så kanske det funkar).


Och självfallet...

Kategori: Vardag

För en speciell, utvald person:
Sov sött :)

När livet sprang på en bakifrån...

Kategori: Vardag

Ibland får man lov att ta stunder, för att reflektera och fundera. När frågor poppar upp som man tidigare kanske skulle sagt ja till, utan ens en reflektion bakom.
Kanske är det så att med ålder, så kommer visdom? Hahaha...ja, det bör väl gå lite hand i hand, eftersom alla erfarenheter man har bygger upp en slags bild, som man vet inte är huggen i sten (som man kanske mer ansåg det som när man var yngre).
Just nu är det mer nyanserat...vad händer om man lyfter på sten A, vad blir följden av det? Vad innebär B egentligen? Vilka för eller nackdelar kan man fnula ut?
Men i slutändan...så är tankar ett virrvar av vilja, idéer, utförande och önskan. Så jag behöver helt klart stanna upp en smula. Jag har för mycket idéer, för mycket tankar...det börjar liksom bli trångt i skalleponken. Då är det dags för att trassla i nystanen. Få ordning, sortera ut och lägga upp kartan på bordet, så att säga.
Oavsätt vad, så känns det väldigt skönt faktiskt att jag verkar ha fått koll på hjärtat. Det har tagit sin tid att nå den punkten, men det känns som om jag kanske inte riktigt behöver gå vidare med fler undersökningar där. Eller *hostar*...det kallas väl för att parera det obehagliga snarare.
Jag vill nog vara lyckligt ovetandes ett tag till, jag menar...en kontrastvätska i venerna låter faktiskt inte som om jag behöver lägga till, på mitt CV om livets mindre lyckade tillfällen, jag har redan skådat mitt flimrande hjärtas förmak *S*...jodå, jag har sett klaffarna på ultraljud, inte lika sött som när man ser en bebis i naveltrakterna, liksom inte samma upprymmande känsla att se sitt eget hjärta picka.
Huvudsaken är att pumpen verkar fungera nu, vi får väl se men eftersom hjärtat är tyst, så blundar jag ett tag till. Herregud, ibland skulle man nästan börja fundera på vad man ska serva hos sig själv? Tycker det är för mycket nu. Börjar bli en smula döv, vet inte om det beror på skada eller om det är den förbannade släktsjukdomen som visat sig slutligen? Men det ringer i öronen från tid till annan. Kanske även därför man får migrän, utöver att nacken är en smula hackebiff.
Vad var det de kallade det...nackrosetten är en smula skadad och occipitalisnerven klämd. Så intressant att det heter så tjusigt, fast är så jäkla otrevligt att tvingas leva med.

Mamas badboy

Kategori: Vardag

Ibland har han humör för en armé ungar, ibland är han söt som socker. Idag har han vart det sistnämnda. Vi har gosat i soffan och myst. Han låg och pillrade mig i håret, så att...jo...jag somnade visst till en sväng. Illa värre. Fast å andra sidan behövde jag verkligen få återhämta mig en smula.
Och sötnötens massage var välbehövlig, kunde sträcka mig & träna lite, utan att man får de berömda låsningarna som vanligt, visst lite svullen i fingrarna idag, men det är väl blodcirkulationen som rullat igång som den ska, inga låsningar i händerna idag hehe...kanske är man inte lite lätt handicap när allt kommer omkring?!
Men jag är sjukt öm i nacken idag, nästan så att man mår illa när man petar på vissa ställen.
Där kan man snacka att det var på exakt de punkterna som olyckan smällde till för några år sedan och sen har man gått konstigt för att kompensera smärtan...vilket självfallet resulterar i...the big bad migrän och andra krux. Lite till & jag är en ny människa. Kanske lite mindre bitter, lite snyggare & sjukt mycket roligare hahaha.
Kom på mig själv att jag slarvat en smula med b-vitaminerna. Det tar på krafterna då. Man bouncar liksom inte tillbaka lika snabbt utan dem. Ska väl försöka masa mitt lilla ass över till läkaren för att kolla blodvärden igen och se om man ligger risigt till.
Märkt att blodtrycket är lite vajsing igen. Fast det beror väl på att man slarvar en smula, har inte hållt mig till strikt diet och det straffar väl sig hehe. Iaf har jag inte dragit på mig en ny gluten OD som sist, när jag trode att jag skulle dö av kramper.
Mamas stygga gosse ;)

Livet på landet, eller the drive.

Kategori: Vardag

Behövde ju inviga den nya bilen med en grand tour ut till idyllen på landet. Lite saker är opraktiska i bilen, tex förvaringsytor. På min Nisse så fanns ett skönt armstöd mellan sätena, där man kunde peta ned dricka flaskan, samt solbrillsen. Nya bilen -bara handbroms och en askkopp?!
Sen de små urgröpta hålen där man kan lägga typ mobilen eller annat var väl inte heller stans bästa, men de funkar. Dummast är funktionen ställa in backspeglar, på min gamla oldie goldie, så är det elektriskt, allt sitter vid ratten. Den här behöver man koppla loss sig från bältet och ligga över passagerarsätet för att pillra in den spegeln. Ytterst opraktiskt.
Men jag älskar sätena, får inte så ont i ryggen när man kör långt, svankstödet sitter precis perfekt. Och hur har det gått att köra med växellåda nu då? Jo, förhållandevis rätt bra. Men behöver några timmar bakom ratten för man ska få till det lite tjusigare kanske. Har ett nästan mordförsök på mitt samvete hahaha...nä, inte så illa men en tvärnit vart det och då tappade jag visst kopplingen. Körde av gammal vana, som med automaten och se det gick väl inte alls det. Tydligen måste man växla?!
Lite så där att man ibland nästan får hjärnsläpp och bara, satan...vilken pedal är vilken...men bara för en sekund. Det gäller att planera körningen en smula bättre, inte riktigt fått in växlingen tycker jag personligen. Självfallet igår, när jag var aptrött och körde hem min sötnöt...så satte jag mig bakom ratten och bara...POFF...jaha...oj då, kärringstopp igen då. Stiligt värre. men när jag är trött så är jag slut i rutan totalt.
Märker att den drar snett. Jag ska tydligen ha den turen i livet, alla mina bilar ska vara lite...korkade. Höll på fara i diket när jag kraffsade på stereon när vi åkte mot stan, glömde av mig att den är lite lättare (servo antagligen) så man petar på ratten, sen är man helt fel ute.
Beror på att en söt liten tjej väckt mig flera gånger natten innan. En vänninas dotter var även hon med ute på landet. Söt som en docka är ungen & så gosig. Det är skillnad på tjejer och killar, hur de leker helt klart. Så syster & kompis tvättade bilar & städade ur, jag lekte med kidsen. Tog lilla sötisen och satte i ett bad, tvingade henne att tvätta håret, eftersom det inte är så poppis med hennes mor. Så jag stoppade henne & min lillfis i badet, sen var det rajraj i badkaret. My little ponys & bilar badade, blev borstade, körda och schamponerade.
Jag skulle kunna sno hennes dotter helt klart. Dock...posta hem henne varje natt. Mina barn har tack och lov alltid sovit nätterna igenom. På sin höjd vaknat, pipit och somnat om. Men inte varje timme med illtjut. My lordi lord, den donnan är inte att leka med.
Och...nu ska jag ut och softa en sväng i solen med en kopp kaffe, svära över min grovt brutna nagel som gör så ont att jag kan gråta om jag råkar nudda något. Hundskrällets fel. Det är alltid bra att ha något att skylla på -men odågan försökte smita ur buren i bagaget, då fick man dra igen snabbt så han inte skulle ut på vägen och bli mosad. POFF sa det så rök tumnageln. Nästan så man skulle behöva klistra på en tipp så den kan få återhämta sig i lugn och ro. Systersonen lyckades dräma till på fingret...jag GRÄT nästan av smärta, blodet sprutade och man bara mmmm....du kan FETGLÖMMA att du sitter på min jullista muhahaha....elaka barn!
Hahaha nä, men...inte långt ifrån efter man svurit och nästan dött av smärtvågen.

Dagens Pulshöjare.

Kategori: Vardag

Jag var lagom road idag, när man precis klivit på tuben och sitter i godan ro och puttrar fram, så plonkar ett sms i mobilen. Läser det precis innan jag ska kliva av. Men jävlar i min låda...finns det något som kallas för framförhållning kanske?!

Surt, bara sätta sig på nästa tub och åka vidare. Skickar ett sms om att det var för sent skickat och jag är redan på väg, till nästa destination. Då kommer ett sms med frågan Vart?! Jaha du...tänkte jag i mitt nu 10 grader mer uppretade sinne, men besvarade det så civiliserat som bara jag kunde.
Hinner byta till nästa transportmedel, så kommer världens jävla drygaste sms...det blixtrade i mina ögon och jag svor högt för mig själv. Råkade även spilla lite av mitt kaffe i bussen, självfallet var det herr dryg som rattade den och kommenterade: Om alla skulle göra som du, så skulle hela bussen vara full med kaffe. Vände mig om med kobrablicken och kunde nästan ha bitit huvudet av han så arg jag redan var, men...keep smiling mellan ihopbitna tänder: Amen kör inte innan man hunnit sätta sig då?! Pucko. For fuck sake, 5 droppar kaffe och han är rätt att han ska drunkna eller?!
En snäll tjej gav mig en servett i vart fall...så man slapp skvätta en droppe till så karln skulle få frispel. Får ett till sms "åk tillbaka"...jo, ungefär då...dyker hållplatsen upp och jag bara känner att nu jävlar är det fan ta mig krig, nu räcker det. Arg...eller snarare rosenrasande släpper jag väskan i backen, kraffsar fram mina cigg...svär invärtes över hur i helvetes jävla störd man kan vara. Vänd tillbaka va? I helvete heller...ska fan ta ett snack öga mot öga, men måste lugna ned mig så jag inte kastar resten av kaffet i ansiktet på personen.
Får dessutom ett ragg av några karlar, byggisar som ska styla med vanen vid övergångsstället och nästan krockar -jodå skitbra tillfälle, bitterfittan i mig har just nu mig i sitt grepp och dansar mambo med mina tankar, flirt är det sista jag behöver...kanske en verktygslåda iof?! Så kan man dra åt några skruvar i pannbenet?!
Möts utav en attityd, men det är bara att fetglömma den...här ska slipstenen dras åt rätt håll. Den där attityden kan man köra på kontorets nippertippor, möjligt att de kanske dansar efter någon pipa...men det gör fan ta mig inte jag. Ena neurosen blinkar och flipprar med rullande ögon när hon ser hur förbannad jag är, den andra försöker gå i klinch...men...den funkar inte på mig. Hade jag vart hälften så gammal, så hade jag kastat saker omkring mig och vart som en ilsk tornado. Min reptilhjärna är inte att leka med, jag skiter i...jag kan vända på klacken när helst jag känner för det.
Så...det slutade med en fredspipa, slipstenen drogs i min favör. Väl hemma så verkar man ha span på sig. Helt klart dags att flytta igen.
Finns det något jag absolut avskyr så är det när folk tror sig kunna sätta sig på mitt huvud, tilltala mig som om jag vore en hund, försöka domdera och speciellt om de själva är extremt ambivalenta och planlösa. Gnäll funkar inte hos mig heller, ta tag i saken och fixa det. Förvänta dig inte att jag klappar medhårs över en viss gräns, då smäller det. Men...aaaaooouuuum...formar fingrarna i cirklar och inbillar mig att jag mediterar...och sedan andas vi igen.
Så att jo, jag har en smula migrän idag faktiskt. Väldigt onödigt, men när det brinner till i skallen på mig så är det kört. Men...fick mina nya visitkort idag och jag bala älskar designen på dem och färgen. Men nu är det slut i rutan för aftonen. Ska försöka lägga mig innan jag får hjärnblödning *S*.