OMG
Kategori: Vardag
Det är sällan man egentligen upphör att förvånas över märkliga människors sjuka sinnen, deras morbida väsen och hur sjuk sjuk egentligen kan vara. Idag fick man sig ett prov på det igen. Har redan haft förvarningar om att det skulle komma, men var ändå inte riktigt bredd på smällen trots allt.
Tro mig, jag har knappt återhämtat mig än...hakan har daskat ned i parketten, ögonen har ploppat ut som på en mops.
Seriöst, jag förstår inte varför vissa människor liksom inte KAN gå vidare med sina egna liv. Varför de någonstans inbillar sig att de är så pass speciella i min tillvaro, att jag tänker, andas och bryr mig om dem. Nog för att jag bryr mig om folk...inte så, utan mer om jag har kapat någon...så lägger jag inte ned mer tid på den varelsen. Jag tänker liksom inte förpesta mitt liv med vissa typer av negativa människor som absolut inte tillför ett jota i mitt liv mer än...skit.
Nog sagt om det. Personen i fråga har skakat galler under en viss tid tydligen. Hade faktiskt ingen aning om det hela, eftersom skvaller inte är något jag gillar all lyssna på (även om man alltid hör mer eller mindre oavsett). Råkade höra det på förbivägar när personen i fråga undrade om vi hade kontakt, om jag hört, om det var sant. Jag skrattade och sa att nog fan kan det vara sant, skulle väl sällan förvåna mig...MEN...vet inget om det hela eftersom jag bröt kontakten för typ...4år sedan, så jag pissar snett på vilket.
Men jag tänkte att mmm...karmaguden har visst gjort en round kick med en backflip...
Råkade stöta på människan i fråga för ett par veckor sedan, fick onda ögat?!? Tänkte i mitt stilla sinne att människan måste vara sjukt störd för att blänga så där. Inse fakta -vänskapen är för evigt bränd och borta, hjälps inte att blänga. Im beyond you, jag ligger inte på samma låga nivå, så...bara låt mig vara ifred, acceptera och gå vidare helt enkelt.
Vi råkade på varandra fler gånger och jag tänkte...fan också, jag måste planera mina tider på annat vis. Det här går inte.
Jag ändrade tider, så jag skulle slippa möta människan...bara en kvart hit och dit, så slipper man se någon som osar svärta och blänger. Vill liksom inte lägga ett uns energi, vill inte att personen tillslut kommer att försöka tilltala mig.
Bara POFF be gone.
Idag händer en märklig incident. Pratade lite med mina grannar senare, för att höra vad det rörde sig om egentligen. Vi har rätt bra kontakt. De var lika frågande de och förstod inte ett skit av vad det skulle ha rört sig om heller. Det är ju som så att om vi haft problem så har vi knackat på. Ingen som liksom är så där, har man missat att handla ägg så kan man låna...cosyco liksom. Så där normalt, inget konstigt alls.
Sen kopplade jag...just fan, för någon vecka sedan fick jag en flash om en viss händelse. Jag garvade och när jag nämde för syrran så höll vi på dö av skratt. När jag ringde henne idag för att nämna den märkliga incidenten så sa hon direkt -It´s Your Stalker...man hör direkt att det är den personens onda verk.
Jo...det luktar illa, då brukar det vara illa. Har haft mina förvarningar om det...men som vanligt slår jag bort sådant som trams & flams. Men...aja...vi kanske ska höra på det örat igen då.
Och nej, lär nog inte bli granne med psykosen hahaha...känns som om det vore för farligt faktiskt. Hade tankar på att kanske tacka ja trots allt, men...efter idag så inser jag att bollen är i rullning, lär väl få ett helvete snart ändå.
