Cico and Stuff

Reunion my ass. Jag har inte märkt av några skillnader alls. Snarare än mer stelbent. Så vad göra? Jo, då söker vi vidare helt enkelt. Jag förklarar inte samma sak hur många gånger som helst, har man andra prioriterungar så bör man kanske ta sig en funderare.

Skitsnackare, smörare och annat kraffs kommer inte långt med mig. Jag kan se mellan fingrarna, till en viss gräns. Jag kan ge en ny chans. Den kom och den gick.

Om jag är irriterad? Ja, faktiskt. Men som sagt var...man kan faktiskt inte förändra någon. Och är man inte villig att rucka på sin tillvaro, så varför fortsätta? När jag väl bjuder in någon i mitt liv, så gör jag det det är allt eller inget som gäller. Vet man inte skillnaden så jaha...kiss my ass then and fuck off.

Man kan snacka sig lila, men ord är just bara ord, oftast rätt tomma och innehållslösa. Jag pissar på ord. HANDLING is the magic, det är där man visar att det man säger verkligen stämmer.

Han beklagar sig om tidsbrist. Men det skulle bli mer tid över senare?! Om en månad. Var vänlig och skit mig inte i ansiktet. Redan då höjde jag ett ögonbryn och tänkte -jo men visst, hört saker förr men han får väl överbevisa min pessimistiska syn på hans ord. And so he has *S*...det snackas om vikt -vi har umgåts i ett halvår nu, vad har hänt? Han lever likadant, så vad ska förändras? Han snackar om sin träning, men...det verkar ju inte heller vara effektivt mer än i vågor. Han hade inte tid att ses, men han hade tid att leka PT?

Som sagt, det blir vad man gör det till. Jag testade honom. Jag ville se reaktioner. En gång fick jag även nog & bad han fara och flyga. Pfft...?!

Vi skulle käka middag sist ihop, jag väntade och väntade, skickade sms, jag beställde mitt käk, jag åt och efter en koll på klockan ett kort & koncist mess: ? och efter jag började frysa (uteservering) så...reste jag mig och gick helt enkelt. Får ett mess när jag är på T-banan, "drog ni, eller?".

Visste inte om jag skulle garva eller gråta. Är det en fråga, eller ett konstaterande? JA FÖR I HELVETE, VI DROG. Finns absolut ingen anledning att sitta och bokstavligen frysa fittan ur led för en jävla pappskalles skull. En timme är mer än generöst tilltaget. Att ens ha mage att dra ut på tiden SÅ länge?! Du, det finns dörrmattor -jag är inte en av dem, så försök inte torka fötterna på min rygg.

Jag är bara förvånad över hur hans hjärna funkar. Hur jävla korkad är han på en skala?! Men, han kan väl försöka hitta sig en ersättare till mig, lär nog vara svårare för honom att hitta än det är för mig att hitta någon som faktiskt uppskattar mig, som vill umgås, som faktiskt står för vad han säger.

Jag vet mitt egenvärde, jag vet om någon är värd att ge sitt hjärta till. Och nej, han har inget fokus på vad det är han vill egentligen, mer än att "vi tar det lugnt". Jo, men lugnare än så här -då ligger man 2 meter under jorden. Rigor Mortis är vildare än vad han är, liksom mer böjligt & flexibelt helt enkelt.

Och yey...jag är långsint -jag fyllde år, jämt dessutom. Vart var han?!? I Golfbagen! Fick jag ens blommor? Ett grattis? Ett sketet kort? Eller ens en present? Hahaha...han var redan rökt innan sin reunion, men jag tänkte aja man kan väl ha ett tidsfördriv kanske. Men när nivån sjunker stadigt, så...lättar jag ankare.

De låg så fint nedbäddade i min säng, så jag smet ut på balkongen för lite solsken, så där lagom groggy. Svägerskan hade kvicknat till och for som skjuten ur en kanon upp. Lugnade henne med att bägge var bytta på, matade och låg i min säng och fnittrade. Hon erbjöd sig rasta hundarna?! Ehum...ja visst tänkte jag, vill hon det så inte mig emot.

Frågade henne om hon hade nycklar med sig. Hon dumstirrade så där groggy och undrade om jag var hel i huvudet. Jag garvade och sa att mnja...klockan är typ 4-5 på morgonen, vet inte när era portar låses upp men ta med mobilen i varje fall.

Såg henne luffsa runt med hundarna medan jag fikade på balkongen. Hon kom tillbaka och vi satt en stund och njöt, snackade skit, men sen slängde jag henne i säng igen. Hade ju som tur var syster som skulle köra bilen, så om jag led av sömnbrist så kunde iaf någon hålla i ratten och köra rakt hahaha...jag är ju som ett darrande asplöv när jag är övertrött. Så det var bara att somna om en sväng tills det var dags att kliva upp.

Vi hade ett mission- ta oss till Ikea, svägerskan behövde shoppa loss pinaler och släpa hem, så vi skulle till Uppsala senare. När man vaknade vid lunch så var jag halvt stångad, hon fixade frukost åt mig och lillfisen -lyx liksom :) det är man inte bortskämd med.

Sen kan man ju undra- 3 kvinnor gör Ikea barnfria. Gick jävligt snabbt ändå, knappt en timmes joggingtur runt ikea och vi hade samlat ihop alla grejer, lastat två vagnar fulla med våra eminenta fynd. Hann precis ta en fika utanför kassorna, så vi satt där och snackade skit, garva så vi grät och...hm...så kom vakten. Jaha ja...sist ut, eller? Bli utslängd från ikea? Jo, men det var något nytt det....förr i tiden kan det ha vart från krogen, nu på shoppingturen?! Vi dog av garv, vakterna tyckte vi var så trevliga så de körde våra vagnar ut, tryckte på hissar och de garvade sönder sig eftersom vi inte kunde låta bli att driva lite med dem. Snacka om service.

På parkeringen var det inga problem att hitta bilen. Fanns hela två kvar. Bara det var väl skönt, sen började helvetet. Packa in skiten?! Som sagt tre kvinnor på ikea med en bil?! Vi sparkade in kartonger, slet som idioter, packade minutiöst om allt för att med nöd och näpe få igen bagageluckan.

Nästa problem- hm...jaha, svägerskan fick ligga på kartongerna...annars kunde hon allt gå hem, fanns inte en tillstymelse till tom yta mer, syrran satt med knäna i instrumentbrädan och skrattade så hon grät, jag klämde in mig och satt nästan med pannan i vindrutan. Åh helvete, låt oss inte bli stoppade nu bad vi.

Vart visst backfire...för just som vi ska ut så ser vi en piketbuss- vi väser till svägerskan att ligga ned, försöka dra något skit över huvudet. Hon stackarn kryper ihop som en boll, vi pissar nästan ned oss av garv...väntar lite sen svänger piken lite fel, så de hamnar på en mack....plattan i mattan för satan. Swoooch sa det så hade vi slängt oss ut på motorvägen och brände asgarvande iväg.

Amen jesus amalia döda oss långsamt...

Precis när vi ska svänga till parkeringen hemma, så står en polisbil utanför porten...helvetes helvete...vi kör till andra infarten där svägerskan får kravla sig ur, sen kör syrran och jag...rätt över en plantering för att kunna baxa in bilen eftersom polisbilen stod i vägen. Vi garvade, såg svägerskans ögon spärras upp modell tefat...vi kliver ur och säger unisont: This is how we do it in the förort breeeee. Hon dör av skratt.

Så kommer konstaplarna ut...host & harkel...se normal ut för fan, nej...fan låt dem inte få syn på spegeln. Så vad gör man? Smäller av ett bländande leende (ena var sur som ättika & blängde redan) så jag frågade om de kanske tänkt backa ut? Vi kanske stod ivägen, eller så där? Hans kollega svimmade nästan när han såg mig...fick knappt fram ett ord, bara log innan han återfann sig och sa att nej då, det var ingen fara. Jag sa åt han att de kan ju köra rakt fram också.

Jaha...kommer man ut även där? (Ljög säkert som en gris) Jodå, svarade jag med ett av mina fiiiinaste flin. Karln blinkade fan inte, han bara log och stirrade på mig. Försökte tänka ut något att säga, men jag vände häcken till och började kraffsa i bilen för att tömma den.

Han står kvar och ler när jag vänder mig om? Hans kollega ser lite så där förvirrad ut, vad fan händer? Ska han inte sätta sig i bilfan? Avfyrar ett flin till och han knockar skallen när han ska sätta sig i bilen. Jag asgarvade inombords...my god vad hände?!

De sitter kvar i bilen ett bra tag medans vi packar ut grejer och håller på. Syrran och svägerskan bara garvar...öh, asså shit vad gjorde du med han? Karln fick ju andnöd för fan, snacka om flirt du fick. Jag bara garvar..jodå, låt han kolla regg plåtarna på bilen, sen kommer vi se röken av dem och käka grus..."Åh nej, inte den där" hahahaha...hans kollega kommer toffla upp han och väsa "är du inte klok, stäng käften för fan vet du vem hennes brorsa är"...så var det slut på den romansen.

Vi garvade så vi nästan tappade grejerna...

SÅ att...tråkigt har vi ju inte...och inga böter har jag fått än på spegeln...inte ens på en overload-köra-kärring-på-kartong-böter heller. We rock helt enkelt, eller så är vi bara skvatt galna -pic a flavor ;)

Men nu är frågan bara...what should I pick? Antingen så finns det en tjusig liten historia i trä, som jag tror är samma modell som min bänk på balkongen. Men det fanns lite smarta delar där som kan fungera rätt okej. Dock icke underhållsfritt.

För jag gillade även den där lilla väggen man kan ha, lite som vindskydd men även insynsskydd. Och man kan ju även langa upp lite krukor på den & blommor, så minskar risken att hundskrället ska sätta i sig det.

Sen så gillar jag ju loungemöbler...softish och ha det bra. Dom är underhållsfria i alla fall. Dock lär det never ever bli vita dynor om jag inte ska sälja både hund och barn. Vet nog hur länge de dynorna kommer att vara vita ;) så fetglömma det.

Och sedan så har jag en förkärlek till turkosa toner, så mnjaha...kanske en sån här då istället:

Fast med turkos dyna istället? Även om den lila såg väldigt mysig ut den med. Skulle iofs fungera eftersom jag har stora grå kuddar som jag brukar langa på trallen, när vi beduinfikar på balkongen ibland. Tål att tänkas på!

Fördelen med fejkrottingen är ju onekligen ett minimalt underhåll, tills de möjligen flisar upp sig i bitar istället.

Mitt färgtema på balkongen är väl just nu Svart/Trä/Grått med någon enstaka limegrön uppenbarelse i form av kruka. Så att klämma in lila kan väl fungera. Det vita lär ju poppa rakt ut i ögonen, men isf ryker de svarta möblerna. Så mnjaha...får fnula på det där. Tror mer att det kan bli trä-serien som lounge-del och kanske 2 vita stolar för de med problem att dregla i solen, långt nere (läs rygg probs)

På tal om det, jag har PMS grande- liksom bara andas fel den här veckan och du kommer få smaka på mina fötter. Är så aggressiv att jag skulle kunna agera collector- alla skulder som finns för indrivning skulle bara rassla in, ev. problem åt andra hållet med skulder skulle avskrivas, saneras och aldrig mer existera efter ett samtal med mig.

AKA Haggan from hell.

Försökt medicinera mig med diverse chokladkakor...in hell att det funkade. Tänkte aja...mer socker i annan form och jag kanske kommer att kuttra som en blid pippifågel? Drog en ugnspannkaka. Med grädde (I need my fat) och jordgubbssylt.

NÄ. Funkade inte heller, för egentligen så ville jag ha hallonsylt tydligen. Hilmas himmelska hemmagjorda hallonsylt, ni vet den från de mörka dystra norrländska skogarna. Den jag lyriskt yrat om i evigheters evighet. Hilma är ju i himmlen nowdays, har inga bra kontakter i norrland som kan smuggla ned ett par dunkar sylt. Ni fattar väl vilken livskris jag befinner mig i.

Jag brukar sällan ha PMS. Men när den väl slår till så är jag skvatt galen. Kan bli tokförbannad på en halv nanosekund. Och ont i magjäveln den här gången med, säkert ett pre klimakterium som liksom tjuvstartar i hopp om att sänka mig till en botoxhaggas tillvaro, försöka ljuga mig äldre än vad jag är.

Och tandjäveln.

Och min smärttröskel på molnande smärtor är inte bra. Hellre plötslig knivskarp smärta som knockar en baklänges, än ett dundrade plågeri. Funderar seriöst på att bara åka in till tandläkaren, peka frenetiskt mot min käft och skrika slå mig i bakhuvudet och fixa skiten innan jag biter fingret av er. Make room for miss I got pain and PMS.

Men...det är ju så otrevligt och ociviliserat så jag lär väl bita ihop. Sen vart lillfisen förkyld. Han brölar vid mina ben och man bara...himmelska fader vår, vad har jag nu sagt eller gjort då? Måste man få karmaguden rätt upp i nyllet?! Lovar att jag kan bränna förbi en kyrka om det så hjälper?! Save my soul pretty please, I´ll kill somebody soon.

Jo, sen mötte vi hyndan i porten. Cico vart så hormonstinn att han stod på bakbenen och skällde som en dåre. Tikskrället stod på bakbenen och skällde, horny as hell säkert. Dom är sjukt aggressiva de där små pinchers. Ingen romans, kuttrande, vifta på svansen...det är kinky och våld som gäller. Vem skäller först är störst?! Förklarar väl varför en sådan liten hund är så välutrustad. Men lite stolt vart jag...han har verkligen ett dovt maskulint skällande, hörs att det är en karl....hennes ljusa bjäffs i kontrast till hans mörka gjorde att det ekade i porten, hans sprängde trummhinnan.

Tror våra grannar verkligen genuint älskar våra möten i porten, när hundarna dampar loss. Jag vet att jag hade älskat det. Älskat att sätta ett kryss i ett block med ett klockslag. För att sedemera anfalla...veva hysteriskt med blocket, knacka med fingrarna mot det och skria om ofredande, hörselskador och hyressänkning *S*...eller mnja...kanske inte, men det vore faktiskt rätt kul.

Anyway...välta kylskåp, köra lite WF och sen...sova.

Over and out..med ett väs & ett klös i parketten

Där satt jag i min helylle-bil, petade oförstående ned rutan så rastamusiken ekada i tunneln, med keps på skallen, tuggandes tuggumi och bara...asså vad ville du? Han började gå fram mot mig när hunden dampa loss i bagaget...då backade han- trodde säkert det var en skogstokig pitbull som bara längtade efter att sätta tänderna i något mört lammkött.

Så han körde den berömda..."nu backar vi med ryggen mot väggen ifrån den där tokjäveln" han veva med handen att jag fick åka.

Kände mig så pass förolämpad av hans väs "det gick för snabbt" så jag muttrade medan jag tryckte upp rutan och tänkte heeeheee du ska få se på snabbt, höjde stereon och sedan plattan i mattan -axade lite stylish med ett flin utsmetat på läpparna. Vad skulle han göra? SPRINGA efter mig i tunneln eller? Våga öppna bilen och råka stirra min onda valp i ögat?! Pfft...jag fnittrade hela tunneln igenom. Mina medtrafikanter satt med vitnande knogar och kramade ratten, höll låg hastighet och proppade säkert käftarna fulla med minttabletter för att få upp blodtrycket från skosnörena.

Men vem är jag? Bad mama. Eat my shit...det är 70, jag saktade ned till 50 -fullt tillräckligt när de ska leka fridstörare och sabba refrängen på min älsklingslåt. Nej, jag är väl inte som alla andra. Därför straffade gud mig med en böteslapp morgonen därefter.

Kostar att ligga på topp. Kostar tydligen en hel del att få sig ett "mys" med vuxen herre istället för mina två vandaler därhemma. Hade jag vetat att jag fått den där satans gula fula lappjäveln på ruthelvetet, så hade jag inte precis haft så bråttom ur sängen. Sötnöten hade allt fått pynta i natura hahahahaha. Jävla skit.

Och vad tror ni karljäveln utbrister när jag mummlandes efter ett par timmar (behövde ngr liter kaffe, innan det mentala rattlåset öppnades i skalleponken) drog ett mess om böter. Jo...han fnissar "städdag"...typ "dyr sovmorgon". Skrev att han var ett jävla ass, kunde väl förfan sagt det puckolajnen och joho då, kan nog visa han städdag jag med....vänta du bara...

Men ja, shitysame...nu har jag lyckats med de magiska 3 böteslapparna i mitt liv. Då kanske man äntligen brytit spärren och hädanefter så pissar vi snett på p-lisor och patrask, hoppas att man hinner springa ikapp dem, slänga sig på vindrutan och dra en jävla rövare om VARFÖR de kan hoppa över min lilla bil den här gången. Hm...kanske ska köra på potentiell bröstcancer som lett till grav PTS, vilket kan utlösa jävligt otrevliga överraskningar om de lappar bilen. Man kan få spattryck i armen så man kan bitchslappa folk...asså har jag hört...men...risken finns.

Voilá ;) de fnittrade förtjusta över hur snabbt jag lyckades lösa det hela. I just say...Im a pro...a fuckin P R O. Och det som jag alltid gillar- fria händer, fria tider, får jobba hemifrån om jag så önskar. Well oh well, vad ska man klaga över?!

Dom var så gulliga- när jag kom så hade de fixat kaffe (bara det är GULD värt) och de hade köpt bakelser?! Karlar?! Förstår ni?! Så jag är så himlans glad, de ville att jag skulle börja på stubben, men sa att mnjae på måndag låter väl bättre (snälla- solen skiner där ute, låt mig lapa lite mer sol innan jag kavlar upp ärmarna.

Tar lite hoppsa steg & shejkar ass...ta taaa taaadaaaa

Den mest inbitna soffpotatis ni någonsin kunnat misstänka har idag (i spöregn) plötsligt fått frispel. Ur det blå kände jag ett trängande behov utav att rotera på asset. Röra mig snabbare än en snigel. Jag har JOGGAT?!? Hunden var INTE glad. Hans päls var blöt, han avskyr regn och han blängde på mig.

Till min stora förvåning och förtjusning så höll faktiskt sig knäskålen intakt, för första gången på flera år. Ni kanske undrar...vad då? Varför skulle den inte sitta kvar??? Jo, helt enkelt var det som så att för ett par år sedan så skadade jag först knät i en bilolycka. Läkte rätt snabbt, så det var inga konstigheter direkt. Sen landade jag på samma otursförföljda knäskål då något smartarslat litet as till unge gjort en eminent fallfälla med fiskelina som jag givetvis stressad for in i och voltade. Inte bra -tog ett par veckor innan knät var okej den gången.

Sen -the grand finale: Min son kommer en morgon upp i min säng och skall gosa med mig, sen skulle han glida av sängen och...tada...glider så pass över min knäskål att den glider av. Jo...jag skämtar inte, jag trodde fan ta mig att jag skulle dö av skräck. Jag hade ett miffoben -min knäskål satt på utsidan av mitt ben. Där låg jag nyvaken och halvnaken och bara...vad i hela helvete gör jag nu (förutom att skrika rakt ut givetvis).

Sonen skriker av skräck när han skådar mitt ben, springer och hämtar telefonen och skall ringa ambulans. I helvete heller, som om jag tänker låta dem komma och hämta mig med tuttarna i vädret och string?! HELL NO. Lite värdighet om jag får be.

Det hela slutar med att jag -envis som synden drar tillbaka min knäskål. Då kanske ni förstår hur jag är som person *S*...vad då läkare, ambulanser and crap?! Aj fix aj say. Dock så hjälpte det väl så där föga...knäskålen hoppade när jag skulle gå, sen efter ett par timmar hade jag en smärre fotboll till knä. Men, jag kunde ju klä mig i vart fall. Så att läkarbesök vart det trots allt och röntgen.

Sedan den osköna lilla episoden av mitt liv...så har knät strulat satan. Jag har inte kunnat jogga, eller ens springa eftersom det bara klickar till och plötsligt är knäskålen på väg att hoppa av igen. Belive me I rather walk the rest of my life än att vara med om det igen.

Men...åratal av trippande har tydligen äntligen stramat upp den förbannade senan/muskeln/ligamentet eller vad det nu berodde på (slutar lyssna när det är otrevligt). Det var en sådan enorm frihet att faktiskt kunna jogga igen. Kunna springa både i uppförsbacke utan att knät ruckades men även nedför i full fart. Insåg i regnet att...fan...jag har nog saknat det här en smula.

Jag är inte känd för att vara elitgymnast, hurtbulle eller egentligen i ett sådant behov av att jogga. Jag menar, jag är en 34:a som behöver behålla mina kilon mer än jogga av dem. Så...jag kommer nog att jogga ändå, men bara för att jag tycker att det är skönt. Med hunden. Lite korta sträckor. Hade ju inte tänkt döda mig själv, men...asså få upp flåset, kanske även få upp asset på ryggen än nere vid knävecken..och rent av få upp arbetspulsen på hjärtat.

Heh...nej, jag har inte bokat tid för att kolla knölen heller...scary shit. Sonen påminde mig idag om det. I must do it. Snart. Men jag kommer fan bli deprimerad om de säger att det är farligt. Om de vill hugga tittsen av mig. De slaktade ju farmors ena...samma sida som jag hittat min knöl på. Får väl vara glad att man inte har lika stora som henne, men fan ta mig...då ska jag ha plasttuttar. Tänker faktiskt inte leva mitt liv som miss one boob. Där drar jag min gräns. Och inte någon jäkla lös plasttutte att ha i BH´n heller.

Men som sagt...satsar på att det är en finne *S*...låter väl bra med förnekelse.

Anyway...

Imorgon har jag en intervju på ett spännande ställe, jag kommer att omges av karlar om jag får tjänsten. Tack gud för den. Har alltid ansett att det är så jäkla mycket enklare att arbeta med män utav den enkla anledningen att det är en rak kommunikation.

Inga two faced bitches med någon märklig agenda som man aldrig ens kommer att kunna förstå sig på, troligen går de på ständig diet, så hjärnan har surnat till. Sorry brudar :) men...man ska väl inte dra alla över en kam självfallet. Dock så är det mer knepigt att arbeta med tjejer ibland faktiskt.

Nu har jag i vart fall fått så pass positiv feedback på mina alstren att jag känner att det verkar vara väldigt intressant. Även hur kommunikationen har flytit de här dagarna, hur uppdraget kommer att se ut och sättet de besvarar.

It´s always in the details.

Mitt förra uppdrag kunde jag räkna ut skulle vara kaos. Bara det som sas under intervjun och det som fortskred därefter visade på...märkliga saker som irriterade mig en smula. Att irritera mig är ok, för ett tag kanske. Vidare dag ett i tjänst så åkte jag på en P bot. Jag har aldrig åkt på en bot innan. Bara det såg jag som ett illavarslande tecken.

Vad mer händer? När vi byter lokaler, så blir jag...dag ett...hundbiten av något loppbo till hund precis när jag ska betala parkeringen?!? Ja, men bara det talade ju även för att...det blir nog fan ta mig inte bättre. Jag tolkar alltid de små signalerna. Och sure as hell, det vart fan ta mig sämre och sämre, tills jag kände att stoppar jag inte det här nu, så kommer jag helt enkelt att inte må bra. Kvalitativt skitsnack och att hela tiden motarbeta eller motargumentera precis ALLT man föreslog, gjorde ju helt enkelt det omöjligt att kunna fortsätta arbeta med de personerna.

Så...imorgon får vi väl se. Men jag har svårt att se att de kommer tacka nej till mig, utifrån portfolion och mitt kära CV samt dialogen vi har haft. Do I feel like dancing? Yapp...tomorgen kanske jag uppdaterar med lite höftjuck och sådant.

Och allt faller på bra plats då- jag menar the pupp...jag måste ha han i släptåg eller åtminstone kunna rasta av han. Skulle inte funka så bra annars. Vem ska passa valpen?

Min mor och min syster fick rabies i mitt öra, när jag liksom tänkte lite högt så där...BOKA TID ASAP, du vet att farmor hade...aja ja...så ja, andas liksom. Kanske är en finne, liksom djupt nere? Kanske en inflamation i någon typ bröstkörtel eller så där liksom?! Sluta nojja upp mig for fuck sake.

Så att...ja...man kanske ska ta sig en liten tur och bli rattad på pattarna då?! Är väl bara det som saknas i mitt liv, för att fixa en fullständig total level av happy camper bite´s your ass känsla?!

Är jag nojig? Jo...kanske en smula då. Kom faktiskt på att den har nog suttit där ett par månader. Och den har nog växt. Vill minnas att jag fnulade på det för ett halvår sedan, men glömde av det hela. Men se där...it´s baaaack.

Horror :)

Vet att far min skulle drabbas av akut hjärnblödning om han ens anade vad jag har gjort i helgen. Köpte en burk färg i fredags. Idag satte jag igång. Lär bli strypt när han upptäcker det. Men jag kommer att kalla det för abstrakt konst, att man faktiskt kan piffa upp en släktklenod och föra med sig den in på 2000-talet.

Papsi lär inte köpa det. Han lär bli galen. OUPS hehe...så tråkigt då.

Ska lägga upp bild när det är helt klart. Många strykningar kvar innan det är färdigt för omvärldens ögon.

Men som inspiration, så kan ni ju skåda liknande verk som jag googlade fram

Två är helt okej hyra på, så de kan tänkas funka. Har sökt större rätt länge nu, lillfisen behöver ett eget kryp in med alla sina pinaler. Kanske ett förråd skulle vara skönt (så man slipper däck, cyklar, pulkor, kälkar och annat som tycks ta över ytorna).

Jag och nöten är sams igen. Får väl se hur det går...vi har väl en del att reda ut, men...vi får som sagt var se. Inlett projekt "måla om" prylar och fixa till. Sovrummet har börjat arta sig -ny superstor byrå, ny matta, nya lampor och det känns som ett riktigt lyft.

Stylish helt enkelt. Diskuterade husbygge. Har en plätt att dra upp ett hus på och funderar helt seriöst på det. Eller om man ska ta en lägenhet? Eller stanna i denna tills man beslutat sig. Och my precious- då hamnar jag på rätt sida av stan ;) om jag dunkar upp ett hus hehehe.

Har 2 lägenhetsvisningar att besöka. Bara det är goda nyheter. Ena är verkligen en liten pärla- mitt i stan, högst upp (7:e våningen=jag kommer kissa på mig att bara kika över kanten på balkongen) med djupa fönsternischer (just what I love)...bara att den är satdyr självfallet och smärre etage. Minus förutom hyran då, är att det finns inget badkar?!

De två berömda B som är viktiga för mig är Balkong & Badkar. Resten kan man alltid fixa till...

Funderar även på att bjuda över svägerskan med kidsen till helgen, så hon kan få vila lite...och jag kan få gosa med prinsessorna, spatsera med dubbeldäckaren och skräma slag på omgivningen.

Behöver de bo på andra sidan Sverige (kind of överdrift...men ändå) kommer inte precis orka åka för att hämta dem direkt.

Har en smärre smula pms...svettas som en kossa (jajaja jag stekte i solen oxå idag), hungrig som en gris men...på vad är frågan, mår illa som en gnu och mensvärk. Humör som Hitler, liksom mer handsignalerar och fräser ut små komandon. Jag hatar när jag får de stenhårda varianterna som får hela ryggen att vibrera av smärtor och magen att sugas in i naveln. Gillar mer mina light pms- när jag är happy camper, no pain och bara crackhappy.

Inte rabiat.

Magiskt att folk just precis då väljer att välta mitt liv upp och ned, stressa mig tills ögonen rullar och få mig att flippa. Eller kanske beror det på att tolleransnivån då redan ligger på minus 10, så ett ord fel...? Hm, nä...kaoset idag...nej, inte ens nerver av stål hade kunnat parera ett utbrott.

Drog ihop en chokladbolls smet...meeen asså det var tydligen inte det jag ville ha?!

Kanske var det en ny White Lady egenligen? 

Fast å andra sidan...en italienare...my god, nu vet jag...den skulle sitta perfekt egentligen. *Dreglar nästan* Italiens Hallonmaräng...OMG...imorgon ska jag storma affären tror jag bestämt. Baka en italienare och bara...bara...NJUTA AV DEN!!

Ska ju ändå få fikasällskap, så..då kan man väl skylla på det?!

Då brakade det loss. Herre gud, det var nog evigheter sedan jag bara kände att nej...jag kan inget mer göra nu än att släppa händerna och bara blunda. Hoppas på det bästa helt enkelt.

Till slut kom de både förlösande och förslösade tårarna. Förbannat också. Jävla idiotjävel. Det tar död på mig. Mitt innre brakar tillslut. Jag kan inte axla hela världens problem. Jag kan inte bara stötta konstant och kasta pärlor för svin. Det måste ta slut. Jag orkar fan ta mig inte mer.

I natt har jag roat mig med terapeutiska samtal, hållt mig stark, stärkt och försökt se lösningar, lägga fram förslag. Men för döva öron helt enkelt.

Min mobil har ringt, min hemtelefon har ringt.

Seri-fucking-jävla-öst...jag är också en människa.

Jag tror jag blir tokig.

Att dra in mina barn i soppan gör inte det hela bättre. Det väcker bara mamma Tiger i mig. Bedriver icke härbärge, juridisk rådgivning eller socialt centrum. Klart man bryr sig, men det får fan ta mig finnas gränser om än hårfina, men gränser TACK!

Allt jag kan göra nu är att hoppas att det går bra. Jag orkar fan ta mig inte mer. Jag har gjort mitt och räcker inte det så helt enkelt get the fuck out of my face. Ring inte bara när det är problem, lasta mig inte så jag inte kan sova, dela inte din ångest och oro med mig. Jag är inte gjord av stål. Och -VAR INTE EN SÅN JÄVLA MESIG IDIOT.

Vad ska jag säga -he did it again. Korkade jävla knarkare. Döda mig inte långsamt, skicka en kula istället så är det finito direkt.

Note to self: bryt upp, byt nummer, byt ort.

Min solbränna är ett minne blott- är mer vit av illamåendet och avsmaken.