Cico and Stuff

Då brakade det loss. Herre gud, det var nog evigheter sedan jag bara kände att nej...jag kan inget mer göra nu än att släppa händerna och bara blunda. Hoppas på det bästa helt enkelt.

Till slut kom de både förlösande och förslösade tårarna. Förbannat också. Jävla idiotjävel. Det tar död på mig. Mitt innre brakar tillslut. Jag kan inte axla hela världens problem. Jag kan inte bara stötta konstant och kasta pärlor för svin. Det måste ta slut. Jag orkar fan ta mig inte mer.

I natt har jag roat mig med terapeutiska samtal, hållt mig stark, stärkt och försökt se lösningar, lägga fram förslag. Men för döva öron helt enkelt.

Min mobil har ringt, min hemtelefon har ringt.

Seri-fucking-jävla-öst...jag är också en människa.

Jag tror jag blir tokig.

Att dra in mina barn i soppan gör inte det hela bättre. Det väcker bara mamma Tiger i mig. Bedriver icke härbärge, juridisk rådgivning eller socialt centrum. Klart man bryr sig, men det får fan ta mig finnas gränser om än hårfina, men gränser TACK!

Allt jag kan göra nu är att hoppas att det går bra. Jag orkar fan ta mig inte mer. Jag har gjort mitt och räcker inte det så helt enkelt get the fuck out of my face. Ring inte bara när det är problem, lasta mig inte så jag inte kan sova, dela inte din ångest och oro med mig. Jag är inte gjord av stål. Och -VAR INTE EN SÅN JÄVLA MESIG IDIOT.

Vad ska jag säga -he did it again. Korkade jävla knarkare. Döda mig inte långsamt, skicka en kula istället så är det finito direkt.

Note to self: bryt upp, byt nummer, byt ort.

Min solbränna är ett minne blott- är mer vit av illamåendet och avsmaken.