Vacuum & stiltje
Kategori: Allmänt
Känns faktiskt så. Som om vinden mojnat, allt bara står stilla och man undrar jaha ja...kan det kanske hända något?! Ett själsligt vaccum liksom, där man bara andas och finns till. Ont har man, men hoppas på att det tar slut snart på eländet.
Ja, men se där...då fick man så man teg. Ska leka bogserare imorgon bitti?! Inte precis detta bejublade glädjerus som sköljde över en. Kanske mer som en hink kallt vatten. Fuck it, måste jag verkligen det?! Tveksamheten hördes tydligt i min röst medan jag funderade och hon pladdrade på om att den var upptagen, den kunde inte, dom där är bortresta. Bokstaverade fitta i mitt huvud -jag åker på skiten.
Fan, jag är verkligen inte på humör för det.
Har seriösa funderingar på att fixa något hak i ett otillgängligt område, med stora ytor. Bara sjappa liksom. Den sista månaden har det vart nog med drama och idioti. Ja, mer eller mindre har tanken slagit mig förr...sen är väl frågan vad man kan tänkas stå ut med.
Jag menar den ofrånkomliga isoleringen. Nu bor man så pass centralt att varenda kotte kan hitta en, råka trilla förbi. Nu menar jag mer objudna, sådana som äter sig igenom energin på en, som liksom suger musten ur en med sin närvaro.
Inser att det är dags att dra en repa på blocket, sälja av en massa kraffs. Rensa i röran. Men orken finns liksom inte riktigt, eller snarare det här med att organisera hjärnkontoret så att man börjar i ett hörn. Men det blir bara kaos, jag vet...eftersom sen blir man avbruten, det ska ordnas med annat, det är barn och deras demands. Nej nej tro inte att de kan tänka sig att hjälpa till inte.
De fastnar med någon pinal, eller bara raffsar ut en massa skit och sedan överlämnar de kaoset och övergår till något annat. Kvar sitter man och spottar, fan...ska man släpa ut skiten själv också?!
Vill inte åka till Uppsala i afton...vill verkligen inte det.
Mr. Dryg bad förvisso om ursäkt sist...efter man fått heta idiot och hora ungefär en halv dag utan anledning egentligen.Inte ok att ta ut sin frustration på mig. Var så förbannad att jag höll på explodera, men hon tog tag i saken den här gången. Hon och jag höll på hamna i regelrätt krig. Det var bara en millimeter ifrån. Och nu ska man ställa upp igen? Hörde han muttra i bakgrunden. Gjorde mig än mindre sugen på att rulla över mitt ass dit. En natt i dårarnas paradis gör ingen lycklig.
Jag hade tänkt analysera lilltån...inte sitta inklämd i en bil.
