Cico and Stuff

Mina tankar, mina väs & fräs, min vardag med vår lilla tokiga valp Cico

Så påbörjar vi det selektiva sökandet.

Kategori: Hjärtat från/till/om/för <3

Nog för att man har en sötnöt, men när betoningen ligger på just nöt...så har jag haft en riktigt jävla tålamod känns det som. Jag är en social varelse, som gillar att umgås. Min sötnöt verkar tro att det räcker med sporadiskt umgänge. Kanske kasta iväg något meddelande?
Reunion my ass. Jag har inte märkt av några skillnader alls. Snarare än mer stelbent. Så vad göra? Jo, då söker vi vidare helt enkelt. Jag förklarar inte samma sak hur många gånger som helst, har man andra prioriterungar så bör man kanske ta sig en funderare.
Skitsnackare, smörare och annat kraffs kommer inte långt med mig. Jag kan se mellan fingrarna, till en viss gräns. Jag kan ge en ny chans. Den kom och den gick.
Om jag är irriterad? Ja, faktiskt. Men som sagt var...man kan faktiskt inte förändra någon. Och är man inte villig att rucka på sin tillvaro, så varför fortsätta? När jag väl bjuder in någon i mitt liv, så gör jag det det är allt eller inget som gäller. Vet man inte skillnaden så jaha...kiss my ass then and fuck off.
Man kan snacka sig lila, men ord är just bara ord, oftast rätt tomma och innehållslösa. Jag pissar på ord. HANDLING is the magic, det är där man visar att det man säger verkligen stämmer.
Han beklagar sig om tidsbrist. Men det skulle bli mer tid över senare?! Om en månad. Var vänlig och skit mig inte i ansiktet. Redan då höjde jag ett ögonbryn och tänkte -jo men visst, hört saker förr men han får väl överbevisa min pessimistiska syn på hans ord. And so he has *S*...det snackas om vikt -vi har umgåts i ett halvår nu, vad har hänt? Han lever likadant, så vad ska förändras? Han snackar om sin träning, men...det verkar ju inte heller vara effektivt mer än i vågor. Han hade inte tid att ses, men han hade tid att leka PT?
Som sagt, det blir vad man gör det till. Jag testade honom. Jag ville se reaktioner. En gång fick jag även nog & bad han fara och flyga. Pfft...?!
Vi skulle käka middag sist ihop, jag väntade och väntade, skickade sms, jag beställde mitt käk, jag åt och efter en koll på klockan ett kort & koncist mess: ? och efter jag började frysa (uteservering) så...reste jag mig och gick helt enkelt. Får ett mess när jag är på T-banan, "drog ni, eller?".
Visste inte om jag skulle garva eller gråta. Är det en fråga, eller ett konstaterande? JA FÖR I HELVETE, VI DROG. Finns absolut ingen anledning att sitta och bokstavligen frysa fittan ur led för en jävla pappskalles skull. En timme är mer än generöst tilltaget. Att ens ha mage att dra ut på tiden SÅ länge?! Du, det finns dörrmattor -jag är inte en av dem, så försök inte torka fötterna på min rygg.
Jag är bara förvånad över hur hans hjärna funkar. Hur jävla korkad är han på en skala?! Men, han kan väl försöka hitta sig en ersättare till mig, lär nog vara svårare för honom att hitta än det är för mig att hitta någon som faktiskt uppskattar mig, som vill umgås, som faktiskt står för vad han säger.
Jag vet mitt egenvärde, jag vet om någon är värd att ge sitt hjärta till. Och nej, han har inget fokus på vad det är han vill egentligen, mer än att "vi tar det lugnt". Jo, men lugnare än så här -då ligger man 2 meter under jorden. Rigor Mortis är vildare än vad han är, liksom mer böjligt & flexibelt helt enkelt.
Och yey...jag är långsint -jag fyllde år, jämt dessutom. Vart var han?!? I Golfbagen! Fick jag ens blommor? Ett grattis? Ett sketet kort? Eller ens en present? Hahaha...han var redan rökt innan sin reunion, men jag tänkte aja man kan väl ha ett tidsfördriv kanske. Men när nivån sjunker stadigt, så...lättar jag ankare.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: