När livet sprang på en bakifrån...
Kategori: Vardag
Kanske är det så att med ålder, så kommer visdom? Hahaha...ja, det bör väl gå lite hand i hand, eftersom alla erfarenheter man har bygger upp en slags bild, som man vet inte är huggen i sten (som man kanske mer ansåg det som när man var yngre).
Just nu är det mer nyanserat...vad händer om man lyfter på sten A, vad blir följden av det? Vad innebär B egentligen? Vilka för eller nackdelar kan man fnula ut?
Men i slutändan...så är tankar ett virrvar av vilja, idéer, utförande och önskan. Så jag behöver helt klart stanna upp en smula. Jag har för mycket idéer, för mycket tankar...det börjar liksom bli trångt i skalleponken. Då är det dags för att trassla i nystanen. Få ordning, sortera ut och lägga upp kartan på bordet, så att säga.
Oavsätt vad, så känns det väldigt skönt faktiskt att jag verkar ha fått koll på hjärtat. Det har tagit sin tid att nå den punkten, men det känns som om jag kanske inte riktigt behöver gå vidare med fler undersökningar där. Eller *hostar*...det kallas väl för att parera det obehagliga snarare.
Jag vill nog vara lyckligt ovetandes ett tag till, jag menar...en kontrastvätska i venerna låter faktiskt inte som om jag behöver lägga till, på mitt CV om livets mindre lyckade tillfällen, jag har redan skådat mitt flimrande hjärtas förmak *S*...jodå, jag har sett klaffarna på ultraljud, inte lika sött som när man ser en bebis i naveltrakterna, liksom inte samma upprymmande känsla att se sitt eget hjärta picka.
Huvudsaken är att pumpen verkar fungera nu, vi får väl se men eftersom hjärtat är tyst, så blundar jag ett tag till. Herregud, ibland skulle man nästan börja fundera på vad man ska serva hos sig själv? Tycker det är för mycket nu. Börjar bli en smula döv, vet inte om det beror på skada eller om det är den förbannade släktsjukdomen som visat sig slutligen? Men det ringer i öronen från tid till annan. Kanske även därför man får migrän, utöver att nacken är en smula hackebiff.
Vad var det de kallade det...nackrosetten är en smula skadad och occipitalisnerven klämd. Så intressant att det heter så tjusigt, fast är så jäkla otrevligt att tvingas leva med.
