Cico and Stuff

Fick stopp på snoken, drack lite vatten och bökade ned mig under täcket igen. Hundarna lyckades jag väcka, så de gläffste och stirrade yrvaket på mig.

Tar väl kanske...1 timme, så ringer telefonen. Flyger upp och börjar leta nyvaket efter vilken jävla telefon det nu är som ringer. Fattar tillslut att det är hemtelefonen och kollar vems samtal jag missat. Ser numret, ber en stilla bön och stönar...nej nej nej...vad ska jag få höra den här gången.

Mamma hinner säga hej, sen andas hon bara djupt, kan knappt prata och jag förstår direkt, frågar om vad han gjort nu då, hon nästan gråter i örat på mig, han har blivit misshandlad av ett gäng. Sparkad i huvudet, blöder som en gris, hittats medvetslös av ett tidningsbud, som släpade in han i bilen och lyckades få hem han till sin tjej. Polis och ambulans är på väg, det ser riktigt illa ut.

Kände att jag började må illa igen, jaha...damage control...han lever i vart fall och andas. Mamma tänkte åka till akuten, förvarnar om att det kan se riktigt illa ut, hans ansikte kan vara illa tilltyglad, så att hon är beredd på chocken. Man vet ju aldrig, lika bra att förbereda sig på det värsta.

Jag förstår faktiskt inte, oavsett om jag läser i tidningar, hör på nyheter eller får det i ett samtal:

Vad fan får en grupp män att bete sig som förbannade djur? Vad är tjusningen med att sparka på folk som ligger? Varför just i huvudet??? Har man verkligen inte blivit uppfostrad som en människa? Hur jävla arg man än kan bli på gatan, eller vart man än befinner sig, HUR kan man släppa på de mest basala spärrar som skiljer oss från djuren?!

Jag skäms å deras vägnar, det är så omanligt att inte kunna ta ett slagsmål man mot man, utan OM man nu vill slåss, så ha balle nog att ta stryk medan du måttar...det är inte ballt med backup som dansar runt ditt arma arsle.

Ja, det gör ont att få en käftsmäll...men slåss inte om du inte klarar av smärtan, bli inte uppbackad av hela din jävla bekantskap din mes.

Inte för att det var så i just min brors fall dock så var det ett dussin killar som gav sig på han (men han fick en i vart fall-det är cred oavsätt), det var bara en spontan rå och brutal misshandel utan sans, vett eller logik.

Känner även en pojke som vart sparkad och hoppad på huvudet under skoltid. Han är inte som han var innan, han är skadad för livet, han har men för livet. Hans liv är förstört, han kommer inte börja på gymnasiet på ett bra tag, tills han möjligen är rehabiliterad så pass att han klarar av det.

Hade jag en kille som inte klarade av att slåss själv, utan måste ha med sig sitt "possy" så är han helt klart en pussy i mina ögon. Och gillar han att slåss oprovocerat, så kan han känna sig fetdumpad. Män ska vara män, inte små fega fittor.

Nu ligger brorsan för operation...kul. Men hoppas killarna har en riktigt jävla glad påsk & att ångesten inte äter upp dem innifrån